2014

Mediapartner

Nyheter 2014

Ett arkiv med nyheter finns i rullgardinen till vänster (eller ovan i mobilverisionen). Notera, för mobilverisionen är bilderna aningen små.

 

23/12, Göteborg

En ny fas!

 

Den här hösten har jag varit dålig på att uppdatera här på hemsidan, så nu har jag tänkt att kompensera för detta med ett frekvent uppdaterande den kommande tiden. Och egentligen känns det mer relevant, ty vem vill egentligen läsa om en löpares grundträningsperiod? Mil hit, mil dit, tröskel här och styrketräning där, mer är det ju egentligen inte att rapportera om från de senaste 3 månaderna. Kanske med undantag att träningen gått planenligt och att de snabbare intervallpass jag gjort indikerat på att jag ur aerob- och tröskelsynpunkt aldrig varit bättre.

 

Så, det känns väldigt kul att nu gå in i en ny fas i träningen som innebär satsning mot inomhussäsongen. Med tanke på att jag i sommar planerar delta på både U23-EM och VM inom loppet av en dryg månad har vi beslutat att jag primärt kommer att tävla på 1500m inomhus. Detta för att slippa den där snabba träningen som jag tror innebär ett träningstapp mot utomhussäsongen, men också för att det med tanke på hur det gick i somras på den här distansen känns inspirerande att testa. Tanken är att jag under en intensiv månad kommer att tävla intensivt, där det hela förhoppningsvis kommer att kulminera i en bra prestation på iEM i Prag i början på mars.

 

Som ett första led i övergångsfasen från ”tung grundträning” till ”grundträning och tävlingsförberedande träning” har jag kört två banpass inomhus i Friidrottens Hus. Båda med fokus på 1500m-farter, och en totalvolym kring 5 km. Har dessutom haft underbara kompisar som ställt upp och pace:at, första gången Filip Johansson, och andra gången Karl Borgö. Det är sådan hjälp jag är oerhört tacksam att jag har och det känns kul att kunna träna tillsammans med lite varierande intervallupplägg.

 

På måndag bär det dessutom av på det första av två ”långläger” jag planerar fram till och med slutet av maj. Det här första går återigen till Kenya och Iten. Jag stortrivs i Iten och har alltid haft väldigt bra kvalité på träningen där. I år får jag dessutom med mig stora delar av träningsgruppen från Göteborg, vilket såklart kommer att göra hela vistelsen roligare!

 

Det andra lägret förlägger jag precis som förra året i USA från mitten på mars och 2-2,5 månader framåt. Tanken är att ha ett liknande upplägg i år, men där jobbar vi fortfarande med detaljer.

 

Med andra ord väntar nu en spännande tid, och med mycket bra träning i ryggen tror jag att 2015 kommer att bli ett bra år!

 

/Johan

 

 

1/11, Stenungsund

 

Efter att först ha tagit en välbehövlig vila efter en lång säsong, sedan så smått kommit igång med träningen igen för att nu vara igång helt med alla moment och även börjat tredje året på Chalmers har jag nu äntligen fått lite lugn och ro att skriva ihop en säsongssummering av sommaren. Trevlig läsning!

 

 

Jag har alltid förespråkat att försöka rannsaka sitt skrivande på relativt regelbunden basis. Det är av den anledningen årets säsongssummering inte kommer att bli en lång text med stundtals lite väl pretentiös meningsuppbyggnad och ordval. Istället ämnar jag tillämpa det matematiska tillvägagångssätt chalmersstudier genererar; och presenterar nedan en radda siffror med tillhörande förklaring som jag ser när jag tittar tillbaka på det gångna året.

 

17 - Antalet tävlingar. Första gjordes på i Los Angeles på ”Mt.Sac” den 18/4 och den sista alltså i Rieti den 7/9.

20 - Antalet starter i år. Dubbleringar blev det på Lag-EM och Finnkampen, samt två lopp på EM.

13/7 - Fördelningen 800/1500m-lopp. Noterbart är att alla 1500m-lopp gick snabbare än mitt personliga rekord inför säsongen! På 800 har jag nu mina 4 snabbaste lopp från i år.

1:45.89 - Sedan 2011 hade mitt personliga rekord på 800m stått sig. När jag nu blickar framåt gör jag det som inte bara ”sub-1:47”, utan även ”sub-1:46”-löpare.

3:40.78 - Även 1500m-rekordet var från 2011. Detta sänktes först en gång under inomhussäsongen, och sedan i tre omgångar utomhus.

3 - Antalet tävlingar jag lämnat med ett personligt rekord på 800 resp. 1500m. På 800m såg utvecklingen ut såhär: 1:47.18 (-11) —> 1:46.64 —> 1:46.34 —> 1:45.89, och på 1500m 3:45.95 (-11) —> 3:44.87 —> 3:42.19 —> 3:40.78.

0 - Antalet förluster mot svensk motstånd under sommaren. Väldigt glädjande med den fina utveckling vi haft på svensk medeldistans i år i åtanke.

1:46.96 - Snittet på mina 10 snabbaste 800-lopp

3 - Antalet läger som ligger bakom årets säsong. 3v i Kenya, 8v i USA, 3v i St.Moritz.

139 - Antalet hotellnätter i år fram tills säsongens slut.

9 - Antalet tävlingar där jag belagt en pallplacering. I ytterligare 4 lopp kom jag fyra.

480 - Antalet pass sedan förra årets säsongsavslutning.

 

Jag ska dock avsluta med några korta ord om hur jag ser på säsongen i sin helhet. Att EM i Zürich var sommarens stora mål råder det inget tvivel om. Vidare var semifinal målet på EM, vilket kändes som en logisk och rimlig målsättning. Och trots att jag visserligen uppnådde detta mål så är det just EM som får ses som säsongens lilla besvikelse, då jag inte alls lyckades ladda om inför semin. Jag har redan redogjort för mina tankar om varför det blev så, men en sak är i alla fall klar inför kommande år; jag behöver definitivt tävla närmare inpå mästerskapen!

 

Men bortsett från EM utvecklade sig säsongen faktiskt precis så som vi hade hoppats på. Tidiga personliga rekord i USA för att lättare komma in i bra tävlingar väl åter i Europa, intensivt och framgångsrikt tävlande under juni, mycket bra träning inför EM under juli och till sist återigen en intensiv, och lyckad, tävlingsperiod efter EM som avslutades med ett personligt rekord. Det jag framförallt tar med mig är jag återigen hittat förmågan att tävla, som i mina ögon var det stora anledningen till UVM-guldet och JEM-bronsen 2009 resp. 2011. Och det känns rent ut sagt skitgôtt att äntligen få lite utveckling även på PB. För trots att jag varje år sedan 2011 tagit stora steg i min fysiska utveckling och förmåga att träna hårt har det givetvis varit frustrerande att inte få utdelning på tävling.

 

Vidare har jag varit fortsatt förskonad från skador och sjukdomar, vilket har en stor del i lyftet jag haft under året. I min träningsdagbok har jag en kategori med titeln ”Skador/känningar”, och under de 341 pass jag gjort sedan nyår har enbart 2 fått en notering i denna kategori, och i båda fallen var känningen det då rörde sig om borta till dagens efter. Här är den gedigna styrketräning jag gör en stor del, då jag nu förmår springa stor volym med hög kvalité (jämfört med andra 800-löpare i europa/världs-eliten) och ändå ta upp träningen och hålla mig borta från skador. Stor och kontinuerlig volym under många år har dessutom byggt upp en stabil grund att stå på, vilket såklart är en annan anledning till skadefrånvaron.

 

När jag nu blickar framåt mot 2015 är att vara fortsatt skadefri primärt rangordnat. Vidare stundar nästa år 3 möjliga mästerskap, med ett iEM i Prag, U23-EM i Tallin och till sist VM i Peking. Vi vill inte här sätta någon inbördes rangordning mellan dessa, då dess utspridning i kalendern möjliggör en fullskalig satsning mot alla tre. Förutom dessa tre tävlingar hoppas jag fortsätta sänka mitt personliga rekord på såväl 800 som 1500, men gärna även 400 och 3000, som jag tyvärr inte lyckades få in i årets tävlingsplanering. På de två huvudgrenarna finns ju två svenska rekord både ute och inne som lockar! Det känns dessutom väldigt inspirerande att svensk medeldistanslöpning på allvar börjar visa framfötterna. Förhoppningsvis kan vi dra nytta av varandra och ta någons nya personliga rekord som en morot istället för en sänkning, i sann ”sparringsanda”!

 

Till sist är vill jag hinna med att prata lite träning. Ty det är intressant att den successiva ökning i träningsmängd jag haft sedan jag började med friidrott, sett till antalet pass/timmar/kilometer etc, faktiskt kommit av sig lite i år. Jag har inte tränat sämre på något sätt, men antalet pass/minuter är av samma storleksordning i år som 2012/2013, likaså vad gäller kilometerdoseringen. Om man istället kollar på hur jag presterat på träning har jag den gångna sommaren gjort pass ungefär i paritet med föregående sommar på alla plan, med undantaget att jag är klart snabbare i år. Denna utveckling gäller genomgående alla komponenter av snabbhet (explosivitet, maxfart, snabbhetsuthållighet), vilket i förlängningen gjort att jag i år kunnat flyta bättre i höga farter. Och just den avslappnade löpningen och förmågan att inte ödsla för mycket kraft under de första 500/1000m på 800 resp.

 

/Johan

 

 

8/9, Rieti

 

Sedan jag senast uppdaterade här på hemsidan har jag gjort vad jag trodde skulle bli årets sista, och sedan definitivt årets sista banlopp. Med det förstnämnda syftar jag på Finnkampen, där en utmanande 800/1500-dubbel med fokus på vinst/poängplockande stod på programmet, medan säsongens allra sista lopp snarare var inriktat på att göra en riktigt bra tid.

Så, lämpligen redogör jag för dessa två tävlingar i kronologisk ordning, och börjar följaktligen med Finnkampen. Efter att förra året ha varit på plats (och i väldigt god form efter att veckan innan lyckats erövra båda medeldistans-SM-gulden på SM i Borås) men fått lämna återbud på grund av sjukdom till båda loppen, kände jag ett stort sug efter att återigen få vara del av denna friidrottsklassiker. Inget illa menat mot den svenska publiken, men Finnkampen i Finland har sedan jag gjorde debut i dessa sammanhang 2011 varit strået vassare sett till inramning. De kyliga kvällarna till trots blev även årets kamp en härlig sådan, som förgylldes av de 1000 svenska supportrarna som tagit båten över från Stockholm för ge oss lite extra tändvätska och försöka ta den första dubbelsegern i Finland sedan 80-talets mitt.

 

För egen del var det upplagt på sådant vis att 800m sprangs på dag 1 och 1500m på dag två, båda som sista utposter i respektive dagsprogram. Statistiskt hade vi den tuffa uppgiften att vi skulle ta en trippel i båda grenar. Ur massmedial synpunkt innebar detta två möjliga betyg, underkänt eller godkänt. Så såg vi givetvis inte på vår uppgift, då den statistiska kalkylen sällan överensstämmer med verkligheten. Exempelvis negligeras i en rent numerär analys förhållanden när PB/SB sattes, formkurvans utveckling samt det faktum att det nu var upp till oss att forma loppet utan draghjälp och som sagt i långt ifrån ideala förhållanden. Med allt detta invägt är jag oerhört glad och stolt över hur vi lyckades på de två distanserna; där på förhand givna 32-12 (2x16-6) blev till 31-13 efter 15-7 på 800 och 16-6 på 1500. Trippeln på 1500-loppet blev, i egenskap av sista start, finast tänkbara avslutning på den dubbelseger vi nu lyckades bärga med oss hem till Sverige!

 

Så, hur var då min prestation? Som jag berättade om senast jag skrev här på hemsidan gick de två efter EM efterföljande loppen mycket bra, vilket gjorde att jag hade en god känsla i kroppen när det nu alltså vankades finnkampsdubblering. Med det statistiska överläge vi hade i åtanke valde vi att sätta hög fart i båda loppen, för att på så vis skaka av oss finnarna innan spurten. På 800m lyckades vi inte riktigt springa så snabbt på det första varvet att finnarna var avhakade. Å andra sidan hade jag mycket krafter kvar när jag tog över i täten med 450m kvar, och kunde efter 54,4 första varvet öka farten till 53,3 på det andra, och skar mållinjen som vinnare på 1:47.70. Min andra finnkampsseger, och tiden var bland de snabbare jag gjort med negativa splits (snabbare andravarv). På 1500m hade vi en liknande plan, där vi planerade att dra ett varv var upp till 1200, och sedan ”göra upp på slutet”. Jag kände mig inledningsvis lite seg i loppet, men ju närmare klockring vi kom desto bättre kändes det (paradoxalt nog), och med 250m kvar tog jag ånyo över i täten (jag hade tidigare dragit 400 till 800), och ökade farten såpass mycket att det sista varvet avverkades på 56,0s, och tiden skrevs till nästperset 3:41.27, blott en halvsekund från de 3:40.78 jag noterade i Belgien tidigare i år. Även här vann jag loppet, och antalet finnkampssegrar ökades alltså på till 3.

 

Finnkampen 2014 blev alltså en riktigt bra tävling, såväl för laget i sin helhet som för medeldistanslaget och till sist även för mig. Svensk medeldistans är definitivt på en helt ny nivå i år, och efter min prioritering att välja träningsläger inför EM framför SM kändes det på ett personligt plan riktigt gôtt att vinna båda grenarna.

 

Så, eftersom formen kändes så god valde jag och coach att försöka komma in i klassiska Rieti en vecka senare. Först kom jag in där på 1500m, men när arrangören sedan valde att lägga in en B-final på 800 tvekade jag inte en sekund att ändra grenval. Och såhär med facit i hand blev detta en lyckat beslut, ty trots långsam farthållning på det första varvet (ca. 52,6 för mig) hade jag såpass mycket krafter kvar på slutet att säsongen 2014 kom att avslutas med ett personligt rekord! 1:45,89 är numer hur snabbt jag förmått springa de två varven på en friidrottsbana. Och sättet jag gjorde det på gör det hela än roligare att tänka på, då två helt jämna varv traditionellt sett inte är det optimala sättet att springa snabba tider på 800m. Dessutom vann jag loppet, och lyckades besegra bland annat OS-silvermedaljören på 1500m.

Så, detta var verkligen ett grymt sätt att avsluta en väldigt lyckad säsong på. Jag återkommer inom kort med en mer övergripande analys och summering av den samma.

 

På återläsande,

Johan

 

Sponsorer

 

26/8, Göteborg

 

Inledningsvis ursäktar jag dröjsmålet med uppdateringar här på hemsidan, primärt beskyller jag en praktiskt taget totaldemolerad dator av märket ASUS. Lutar åt att applefieringen tar ett än hårdare grepp om mitt tekniska innehav...Hur som helst, som jag rapporterat här tidigare valde jag att inför EM förlägga 3 veckors träning på hög höjd i den schweiziska jetset-byn St. Moritz. I korta ordalag gick förberedelserna där mycket bra, och när jag åkte ner till Zürich dagen före försöken gjorde jag så med en riktigt god känsla i kroppen.

 

Försöken blev paradoxalt nog simultant såväl en succé som ett litet antiklimax. Ty sättet jag agerade på när jag med pondus och beslutsamhet styrde mitt (det sista av 4) heat från tät kan jag inte anse vara annat än just succébetonat. Den initiativtagande löpningen gladde extra då jag tidigare år spänt bort mig när säsongens crescendo stått för dörren, och var följaktligen ett välkomnat trendbrott. Vidare var känslan i kroppen emellertid inte alls så lätt som på träning i St. Moritz. Således blev sista 100 oväntat mjölksyretyngda, trots den relativt blygsamma tiden 1:48.2. Lyckligtvis lyckades jag gå vidare på tid som femma i mitt heat, och hade sålunda uppnått ett av mina mål med mästerskapet.

Fortsättningsvis blev semifinalen ingen rolig historia, där försöksloppet tidigt gjorde sig till känna i form av två blytunga ben. Analysen lyder att mitt sparsamma tävlande och fartinriktade träning inför mästerskapet helt enkelt inte förberedde mig väl nog för tävling två dagar på raken. Givetvis väldigt tråkigt, men vi får se det hela som läropengar inför kommande mästerskap. Likaså med höghöjden, som inte gav den utdelning jag hoppats på. Nästa gång testar vi kanske att åka ner 10 dagar innan försöken och springer på den "andra höghöjdsvågen" som då brukar infinna sig.

 

Efter EM återgick vi till det träningsupplägg som genererade upprepade personliga rekord i början av säsongen. Konkret innebar det att vi fick in två banpass och ett minutpass innan jag 8 dagar efter EM-semifinalen sprang DN-galans B-heat på 800. Resultaten av denna träning lät inte vänta på sig i och med en fjärdeplats, enbart knappt slagen av löpare med 1:43-1:44-pers. Ett aningen asymmetriskt startfält gjorde att jag fick göra mycket jobb i täten för andraklungan, då de ovannämnda löparna skenade iväg första 300. Successivt minskade jag emellertid avståndet framåt, min tätposition i andraklungan i blåsiga och kyliga förhållanden till trots, och var i mål bara en halvsekund från vinnaren och tidigare OS-silvermedaljören på 1500m Leo Manzano.

 

Dagen drog tävlingsturnén vidare till Belgien för det första 1500m-loppet på knappt två månader. Den 800-inriktade träningen kombinerad med den tidigare nämnda andra vågen av höghöjdseffekt samt ett bra 1500-pass en vecka tidigare gjorde de högt ställda förväntningar trots allt befogade. Startfältet var 17 man stort och i den vassare klassen med PR i intervallet 3:33-3:42. Jag tog här tillfället i akt att tävla med på pappret avsevärt mycket bättre löpare; och sitter nu på en turbulent flygresa hem med många riktigt fina skalper i bagaget efter ånyo en fjärdeplats. Tiden, 3:41,9, är min näst snabbaste på distansen (1,1s från PR), men det är just placeringen jag rangordnar högst. Noterbart är dessutom att förhållandena likt i Stockholm inte var optimala, vilket man ser på differensen mellan övriga löpares prestation och deras personliga rekord som uppskattningsvis låg kring 5s i snitt.

 

Summeringsvis får EM får betyget "godkänt", medan de två efterföljande loppen snarare når upp till ett "VG". Dessutom känns det som att min prestation på såväl DN-galan som Belgien aspirerade på mer, och någonstans där gnager en tillstymmelse till frustration över att jag inte fått till en fullträff. Säsongen har trots uteblivna "panglopp" varit riktigt bra hittills, vilket (än så länge) det faktum att 3 och 6 av mina snabbaste lopp på 800 respektive 1500 är daterade med 2014 understryker.

 

Nu väntar förhoppningsvis Finnkampen nästa helg, och därefter jobbar vi intensivt på att hitta några ytterligare tävlingar. Formen är så god att jag kanske i rätt race kanske kan knyta ihop säsongen med just den där efterlängtade fullträffen!

 

/Johan

 

8/8, St. Moritz

Jag får inleda med att ursäkta dröjsmål med uppdateringar. Ett serverproblem på webbhotellet jag använder mig av gjorde att mina inlägg från loppen i Karlstad och Heusden-Zolder föll bort. Så, en kort resumé lyder att jag sprang helt ok i Karlstad och blev fyra i ett lopp där yttre betingelser omöjliggjorde bra tider. Förutsättningarna var det emellertid inget fel på i klassiska Heusden-Zolder, dit jag åkte för att springa en riktigt snabb 800. Dessvärre hade den tuffa träningsperiod jag gick in i slutet av juni satt djupare spår än vi hade hoppats på, så jag kunde inte alls vara med och utmana som jag hade hoppats på. Se fliken ”siffror/resultat” för mer info om resultatet.

 

Okej, åter till huvudämnet för detta inlägg. Sedan mina två 800-lopp i Karlstad och Heusden-Zolder har jag befunnit mig på höghöjd i St. Moritz för att på bästa möjliga sätt förbereda mig inför EM. Detta resulterade dessvärre i att jag var tvungen att stå över SM i år, vilket var ett svårt beslut att ta. Jag känner emellertid att jag kommit till ett stadium i min satsning där dylika prioriteringar kan vara nyckeln till nästa nivå.

Så, här i St. Moritz har fokus givetvis legat på det som i lekmäns värld heter formtoppning. I mitt fall har toppningsträningen varit ekvivalent med att återfinna den lätta fina känsla jag hade under juni. Således har intervallpassen varit fartfyllda, med fokus på teknik och en avslappnad löpning. Extra sparring har jag fått från de två norska EM-löparna på samma distans, Thomas och Andreas Roth. Tillsammans har vi kör bra pass, och jag är väldigt tacksam och glad över att vi kört en del tuffa pass ihop. Ty detta har sannerligen givit resultat, och en kort summering lyder att jag känner mig väldigt väl förberedd inför EM!

 

Så, när jag på måndag, dagen före försöken, sätter mig på tåget och inleder en 3h lång resa ner till Zürich gör jag det dels med bra träningsresultat i baggaget, men framförallt en oerhört go´ känsla. Det ska verkligen bli skitkul att äntligen gå in på Letzigrund och slåss med de bästa i Europa.

 

Förhoppningsvis är denna iver och goda sinnesstämning väl så mycket värd som månader av prickfri träning.

 

Nu kör vi!

/Johan

 

 

 

1/7, Stenungsund

1:46,34! Så lyder sedan i torsdags mitt nya personliga rekord. Återigen levererade Sollentuna GP ett högkvalitativt 800m-fält; och likt 2011 blev det en kväll då flera svenskar tog chansen att tävla mot världseliten, och belönades med personliga rekord.

 

För egen del hade jag och Ulf lagt upp taktiken att öppna aningen lugnare i Göteborg, för att sedan ha en så stark avslutning som möjligt. Visserligen rusade nästan hela fältet iväg första 200 på 24-25s, men därefter hittade jag ett skönt avslappnat flyt upp till 500. 400 passerades på lite under 52s, och vi var två fyra svenskar i ett led som jag anförde. Vid 500 började jag som sagt avancera, tog en placering på bortrelång och minskade snabbt avståndet framåt mot en kvartett som öppnat stenhårt. Med 100m kvar började jag gå ifrån svenskarna, och tog in ganska snabbt på framförvarande löpare. Till slut nådde jag ikapp alla utom VM-bronsmedaljören Souleiman och dansken Bube, och kunde alltså kvittera in ett nytt personligt rekord.

Tiden förde upp mig till en sjätteplats på ”genom-tiderna-listan” i Sverige och en 12:te-plats i Europa i år, och var extra skön att få med mig efter att på Tyskland dagarna innan inte riktigt fått den utdelning jag hade hoppats på.

 

Två dagar senare sprang jag mitt tredje snabbaste 1500-lopp hittills, då jag i regn och rusk noterade 3:42,8 i Belgien. Loppet var planerat sedan tidigare, men med dubbeln på Lag-EM gav förutsättningarna att det blev fjärde loppet på 7 dagar, vilket såklart påverkade den fysiska formen för dagen. Därmed nöjd med insatsen!

 

Nu väntar drygt två veckors träning innan Karlstad GP, vilket alltså blir nästa race i tävlingskalendern. Ser fram emot att få in lite bra träning och förhoppningsvis en bra grund att bygga en formtopp på när det närmar sig EM senare i sommar!

 

/Johan

 

 

 

 

 

24 Juli, Braunschweig

I helgen gjorde jag mitt första uppdrag för utomhussäsongen i landslagstrikån, då Lag-EM i Braunschweig, Tyskland, gick av stapeln. Planen var på förhand att springa 800m, men då Jonas Leandersson tyvärr fick lämna återbud till 1500 fick jag som sverigetvåa på distansen äran att representera Sverige även där.

 

Såhär i efterhand blev denna dubbel en väldigt tuff uppgift mot europaeliten, och framförallt grämer det mig lite att 1500-loppet dag 1 gjorde att jag inte riktigt förmådde fullfölja de fina första 500m jag gjorde på 800-loppet. Men låt mig börja på 1500, där jag sprang planenligt första 800. Hade då kontakt med klungan, och ett bra läge att börja avancera med de fräscha ben jag hade. Dessvärre orsakade ett fall på en framförvarande italienare att jag fick hoppa över denne, landade innanför sargen och krockade där med mediautrustning. Som en konsekvens tappade jag plötsligt det fina läge jag hade, och fick springa i lite av ett ingemansland. Till slut nådde jag en stumnande ryss på upploppet, och motsvarande med en nionde plats min förhandsranking.

 

800m blev som sagt lite lidande av 1500-loppet, då benen inte alls kändes så fräscha som dagen innan. Jag sprang emellertid oerhört bra taktiskt första 500, där jag startade lite lugnt, avancerade i kurvan där de andra stannade av en aning och fortsatte framåt genom fältet på upploppsrakan. Vid 500m fick jag en liten knuff, tappade rytm och kunde inte alls svara när övriga löpare forcerade fram på båda sidor om mig. Sista 100 förmådde jag dock

ta 2 placeringar, och till slut nå åttondeplatsen, en plats bättre än min statistiska ranking.

 

Så, helgen blev lite märklig med ett surt 1500-lopp där ett fall störde, och ett 800-lopp som led en aning av loppet dagen innan. Hur som helst åkte jag hem med den glädjande nyheten att vi som lag lyckades, för första gången, stanna kvar i Super League. Dessutom resulterade helgen såklart i mycket bra träning inför Sollentuna GP på torsdag, där jag springer 800. Så, jag ser fram emot torsdagen, och förhoppningsvis kan jag få en kväll likt den jag hade 2011 då jag sänkte perset med 1,3s!

 

På återläsande

/Johan

 

 

17 Juni, Göteborg och Oslo

 

Den gångna veckan har jag sprungit två lopp, båda över 800m. Det första var vid förtävlingarna till Diamond League-galan i Oslo, och det andra på hemmaplan på Slottskogsvallen vid Göteborg GP. En kortfattad summering är att Oslo-loppet bekräftade min nya nivå, med ytterligare ett 1:46-lopp, medan Göteborgsloppet blev det första lite halvdanna racet för året.

 

I Oslo lyckades jag springa in på en andra plats i ett meriterat startfält, på tiden 1:46,68. Lite passiv öppning, där jag visserligen låg tvåa, men där haren inte riktigt satte någon fart på loppet. Efter en videoanalys visade det sig att jag hade nästan identiska splits som vid det 4/100 snabbare persloppet från USA, 52,5-54,1. Givetvis väldigt skönt att få ytterligare ett 1:46-lopp, för att visa för mig själv att loppet i LA tidigare i år inte var en tillfällighet.

 

I Göteborg, å andra sidan, öppnade jag mycket aggressivt. Trots att fältet var än bättre lade jag mig trea, och drog då hela andraklungan som bildats, och varvade på cirka 51,5 istället. På bortre lång, där vinden friskade i, fick jag jobba väldigt mycket, och hade sedermera ingenting att svara med på upploppet när fältet kom farande på andra och tredje banan. 1:48,29 blev tiden, vilket jag givetvis är lite besviken med. Bra erfarenheter att öppna så fort dock, vilket förhoppningsvis kommer göra gott.

 

Härnäst väntar 800m på Lag-EM i Tyskland i helgen, där jag ska försöka hjälpa Sverige att hålla sig kvar i Super-League. På ett personligt plan kommer loppet att innebära riktigt bra erfarenheter inför EM senare i sommar, då vår position i högsta ligan gör att motståndet kommer bli av absolut högsta europeiska nivå.

Hörs!

 

 

 

2 Juni, Oordegem

Efter cirka 10 dagar hemma med lite varierad nivå på träningen sprang jag i lördags mitt första lopp i Europa sedan USA-lägret. Sammanfattningsvis kan man säga att det blev ett taktisk dåligt lopp men till slut ändå ett härligt kvitto på att fysiken är väldigt god. En anledning till det taktiska genomförandet inte blev helt som planerat var att vi var 17 man på startlinjen, vilket i sin tur ledde till en överlag strulig start. Armbågar och knuffar och en för försiktig löpning från min sida gjorde att jag kom ut bland de sista efter 200m, på cirka 30s! Därifrån blev det en enda lång resa genom fältet, där jag med 400m kvar låg 10:a, men med 57s blankt kunde avancera upp till en fin andra plats, på det nya personliga rekordet 3:40,78. Detta blev alltså mitt fjärde personliga rekord i årets femte lopp, och nu blott 28/100 från EM-kvalgränsen. Om tillfälle dyker upp och jag springer något mer snabbt 1500-lopp i sommar finns det alltså kanske chans för dubbelt deltagande på EM!

 

Härnäst väntar den första riktiga satsning på 800-lopp, då förtävlingarna vid Oslo Diamond League och Göteborg GP står för dörren. Detta blir två bra chanser att springa snabbt på 800m, speciellt med tanke på att jag nu har 10 dagar att förbereda mig och få in lite specifika pass.

 

Förhoppningsvis blir det Lag-EM helgen efter det.

 

Hörs!

/Johan

 

19 Maj, Los Angeles

Det verkar kanske som att jag bara sitter på flygplatser hela dagarna, men jag kan garantera att så inte är fallet. Hur som helst, nu väntar jag emellertid i LA på min flight hem till Europa, och tar därför tillfället i akt att skriva ihop nedanstående, tvådelade, uppdatering.

 

Den första delen berör mitt 800-lopp på Occidental Collage i torsdags förra veckan, där jag, efter 3 år utan personliga rekord på den distansen, äntligen lyckades spränga 1:47-vallen. 1:46,64 blev tiden, vilken förde upp mig som nia genom tiderna på distansen, 1,1s från det svenska rekordet. Givetvis finns det en hel hög saker jag vill skriva och raljera om kring loppet, men låt mig åsidosätta själva loppets förlopp, och istället belysa den träningsmässiga situationen jag befann mig i när loppet sprangs. Ty faktum är att jag i upptakten till loppet hållit fast vid vår plan att vara som bäst vid EM i augusti, vilket mer konkret talat inneburit fortsatt betoning på 1500m i träningen. Förutom ett 800m lopp (1:49,03) i bedrövliga förhållanden i Eugene fredagen innan loppet, har kvalitétspassen för 800 varit begränsade till lite 200:ringar på 23-24. Hur som helst, vad jag kan lära av detta inför framtiden låter jag vara osagt, men 11 mil samma vecka som 800-pers indikerar hur som helst på att jag fortfarande har en bit kvar till 800-toppform.

I den andra delen av denna lilla uppdatering är det dags att summera USA-vistelsen. 2 månader, 4 lopp, 3 personliga rekord, bra och konsekvent träning utan en enda skade- eller sjukdomsdag och framförallt väldigt mycket lärdomar att ta med mig. Jag är oerhört tacksam att OTC-elite lät mig vara med och träna i såväl Flagstaff som Eugene, och när jag nu lämnar gruppen känns det som att båda parter gärna ser en återförening i ett senare skede. Kontakter i varierande miljö har jag alltid förespråkat, och till Kenya och Jama Adens grupp kan jag nu alltså även lägga USA:s kanske hetaste träningsgrupp!

 

Väl hemma i Sverige (har en känsla av att detta kommer att bli en lång resa…) har vi valt att ha ytterligare en dryg vecka utan tävling, för att inte behöva stressa med tidsomställning, träning etc. När jag väl står på tävlingsbanan nästa gång väntar 1500m i Oordegem, och gör det surfandes på en självförtroendevåg jag hoppas sköta och göra ännu högre allteftersom sommaren går.

 

Vi hörs!

/Johan

 

5 Maj, Portland

 

Igår sprang jag den klassiska Peyton Jordan Invitational på Stanford Univeristy i San Fransisco. Distansen var 1500m, och jag kan gladeligen rapportera att jag förmådde följa upp perset i säsongsdebuten med ytterligare ett pers på 1500m, den här med 2,5s ner till 3:42,19!Det kändes riktigt bra i kroppen igår, och jag kunde relativt bekvämt gå med i den jämna fina farten som haren satte upp. Med 300m kvar avancerade jag upp till favoritpositionen snett bakom ledaren, och med 150 kvar satte jag in stöten. Cirka 20s senare skar jag mållinjen först av alla, på som sagt ett prydligt nytt personligt rekord. Givetvis känns det väldigt skönt och inspirerande att träningen jag bedrivit här borta i USA har gjort susen. Tiden var dessutom den snabbaste av någon svensk sedan 2010, och det är bara början av maj!

 

Nu återstår det att se hur jag svarar på den övergångsfas jag just nu befinner mig ifrån 1500 till 800m. Träningen har varit väldigt varierad, där tröskelpass varvats med snabbare och snabbare löpning på primärt 200m. Den kommande veckan kommer jag förhoppningsvis gå upp och springa lite längre intervaller (300-500m) i tävlingsfart eller strax under för 800m.

 

Nu sitter jag på flygplatsen i Portland och väntar på flyget tillbaka till Eugene. Dryga 6v här i USA ska bli två till, där jag kommer att avsluta med ett 800m-lopp i LA.

 

Hörs!

Johan

 

21 April, Eugene

 

Då är sommarsäsongen äntligen igång! Ska hålla mig kortfattat, och kan börja med att konstatera att tävlingsdebuten alltså var på 1500m och skedde vid klassiska Mt.Sac relays i Walnut, Kalifornien. Tanken var här att komma ner till lågland efter en månad på hög höjd och direkt få ett snabbt lopp i benen, som en genomkörare inför den stora chansen, Peyton Jordan Invitational som går av stapeln den 4:de maj. Nu blev det inte riktigt så, då ingen hare var anlitat och ingen av de startande ville ta på sig ansvaret att köra. Lite tävlingsovan som jag kände mig föll även jag, lite slentrianmässigt, in i det andra facket.

 

Så, efter luslöpning i 1100, där jag åkte jojo upp och ner genom fältet (även det som en följd av tävlingsovanan) hörde jag den ena klockan klinga samtidigt som den andra visade 2:49,5. Surt tänkte jag, hade ju ett pers i åtanke. Men, efter ett snabbt sistavarv på dryga 55s lyckades jag passera mållinjen som tvåa, på nya utomhusperset 3:44,87. Min näst snabbaste lopp hittills, efter 3:44,01 från Sätra i vintras.

 

Efter loppet begav jag mig som jag skrev om i föregående inlägg norrut till Eugene, Oregon. Här har vi valt att ha våras bas under den kommande månaden, då jag förutom Peyton också ska avsluta USA-vistelsen med att springa Oxy HP i LA. En stor anledning till att vi valde just Eugene är att vi på lång sikt defintivt tror att ytterligare en månad med OTC-gruppen jag tränade med i Flagstaff kommer ge mer än en månad på höghöjd utan sparringen i träningen/med en ny grupp. Och efter 2 dagar här måste jag medge att jag trivs storartat. Långpass på klassiska Pre’s trail (efter Prefontain) och sprint på ännu mer klassiska Hayward Field. Imorgon väntar första intervallpasset, 4x600 i stegrande fart med semilång vila. Lär bli svettigt!

 

Vi hörs!

/Johan

 

 

 

15 April, Flagstaff

 

Så, dags för en liten resumé av den första halvan av USA-lägret. De senaste fyra veckorna har jag som jag skrev om i föregående inlägg spenderat i Flagstaff, Arizona. Vill först och främst belysa hur perfekt Flagstaff är på alla sätt. Oräkneliga mil perfekta löparstigar i varierande miljö, välutrustade gym, lagom hög höjd (2100m) och bara 60 min i bil till banor på 1000m höjd för hårda kvalitétspass.

 

Vidare har jag här i Flagstaff haft privilegiet att få sparra med en perfekt löpargrupp, Oregon Track Club (OTC) under ledning av Mark Rowland. Gruppen har flertalet löpare med personliga rekord en bra bit under de svenska rekorden på alla distanser från 800 till 5000. Med andra ord har jag de senaste veckorna verkligen fått bekänna färg, men fått ihop riktigt bra träning inför sommaren. Ni som läser här på hemsidan har under åren säkert förstått att jag och min coach Ulf värdesätter att resa jorden runt för att träna med bättre löpare väldigt mycket. Att leva och träna i en stimulerande miljö med världslöpare tror vi successivt kan lyfta mig till deras nivå.

 

Således är jag väldigt glad över att vi kommit överrens med gruppen om att få stanna här ytterligare en månad. Ty en slutsats vi har dragit efter 3v med Jama Adens grupp förra året och tre 3-4v-perioder i Kenya de gångna åren är att en längre period med en och samma grupp förmodligen är att föredra. Alla grupper har sina egna sätt att träna på, och att komma in i dessa tar vanligtvis ett par veckor. Nu får jag alltså chansen att, väl inne i gruppen, spä på med ytterligare 4v av högkvalitativ träning.

 

Hur som helst, träningen här i Flagstaff har gått helt planenligt, där kvalitén har tagit ytterligare ett steg i och med sparringen från OTC-gruppen. Volymen har varit fortsatt relativt hög (12-13 mil) medan skivstångsstyrkan har intensifierats med tyngre lyft och mindre volym. Några reflektioner kring de tuffare passen är att jag är väldigt stark aerobt just nu, att kroppen svarar bra på snabbhetsträningen och att jag allmänt ligger precis där jag vill såhär i säsongsupptakten.

 

Vidare väntar på fredag säsongsdebuten utomhus, då jag står på 1500-startlinjen i Mt.Sac (LA). Därefter kommer jag förlägga den kommande månaden i Eugene, Oregon, varifrån jag åker ner till Kalifornien för att springa 1500 på Peyton Jordan (San Fransisco) och 800 på Oxy (LA). Därefter ser jag fram emot att komma hem till Europa och fortsätta säsongen!

 

På återläsande

Johan

 

26 Mars, Flagstaff

 

Efter tre raka vinterläger i Kenya var det nu dags att testa något nytt ställe för ett långt höghöjdsläger. Efter lite rekande och avvägande föll valet till slut på USA, där jag sedan i fredags befinner mig. Planen för det här lägret är att bygga vidare på den fina inomhusform jag visade på framförallt 1500m, och förhoppningsvis ta nästa steg på snabbhets- och syratålighetssidan för att komma bra förberedd på 800m till sommaren.

 

Första anhalten på lägret är Flagstaff, vilket på många sätt är USA:s motsvarighet till Kenyas Iten. Hit vallfärdar löpare från hela världen för att träna på hög höjd (2100 plus minus 50m) i perfekta terrängspår. Att höjden är cirka 250m lägre än i Kenya gör att kvalitén på de hårda passen blir lite högre, vilket för egen del känns som ett logiskt steg inför utomhussäsongen. Dessutom är det givetvis så att USA på nästan alla sätt skiljer sig från Kenya vid sidan av löpningen, vilket gör många paktiska aspekter lättare.

Planen är att stanna här i 4 veckor för att sedan göra utomhuspremiär på bana i Mt.Sac (Los Angeles) i slutet av april. Därefter bär det av norrut till Eugene, Oregon, för ytterligare 2v träning i ”Track Town USA”, följt av tävling i Stanford, utanför San Fransisco. Sedan finns det möjlighet att göra ytterligare en tävling 2v senare här borta innan jag åker hem, och i så fall förläggs 2v till i Eugene för träning. Med andra ord har jag ett nästan 2 månader långt läger framför mig, med bra träning och inspirerande tävlingar. Angående tävlingarna är dessa kända för att vara riktigt snabba, med en persfrekvens få andra lopp kan mäta sig med.

 

En bidragande orsak till att det blev just USA och de ovannämnda städerna är att jag fått chansen att träna med en riktigt bra amerikansk löpargrupp. Återkommer med info om detta i senare inlägg här på hemsidan. Med här i Flagstaff för att hålla den svenska fanan högt är dessutom Meraf Bahta och Linn Nilsson från min träningsgrupp hemma i Göteborg, samt Turebergs Albin Sjöblom (som med sin GoPro-kamera livar upp distanspassen, se bilden ovan).

 

Idag körde vi det första tuffa passet i klassiska Buffalo Park, en tröskel om 8 km med lite 100m-lopp efteråt. På torsdag blir första passet med den amerikanska gruppen, och på lördag det första banpasset. Jag kan knappt bärga mig att sätta igång med 800-träningen nu!

 

/Johan

27 Februari

Så, då var det dags för ett försök att summera ihop den gångna inomhussäsongen. Kort men intensiv är ett sätt att se på den, lyckad och självförtroendehöjande är en alternativ beskrivning jag tar med mig. Ty för egen del handlade årets inomhussäsong mycket om att få ett kvitto på att höstens träningsupplägg har varit korrekt utformat, och att den fysiska utveckling jag haft de senaste åren ser ut att fortskrida. Och lyckligtvis var det precis dessa besked jag fick under de fem lopp jag sprungit de senaste fyra veckorna.

 

Vidare avslutades alltså säsongen med iSM här hemma i Göteborg i söndags. Efter lite pendlande från och till vad gäller grenval slutade det till slut med 1500m. 1500 sätter på många sätt det taktiska spelet än mer på sin spets än 800, och då jag kände mig i bra slag för båda blev det faktorn som till slut avgjorde.

 

I och med kombinationen inställda försök och relativt långsam farthållning blev själva loppet en konstant kamp för att hitta den rätta positionen. Redan efter 500 meter hade jag upprepade gånger varit nära att trilla, och armbågarna användes friskt. Således valde jag att redan med 4 varv kvar avancera fram till tät, och därifrån styra loppet. Via 32,1-30,6-28,4-26,7 sista 800 styrde jag loppet dit jag ville, och lyckades med en bra sista ”hundring” bärga mitt 6:te senior-SM-guld! Sluttiden blev 3:49,90.

 

Så, efter personliga rekord på 1500 (3:44.01, även utepers) och 800 (1:48.49) samt pricken över i:t i helgen är det med råg i ryggen jag nu tar sats mot sommaren. Härnäst väntar en månads träning i Göteborg, innan jag i slutet av mars beger mig mot USA för ett nästan två månader långt läger i Flagstaff (Arizona) och Eugene (Oregon). Under amerikavistelsen planerar jag också att tävla 2-3 gånger.

 

Om jag får för mig att springa något terränglopp under våren skriver jag givetvis om det här, annars kommer det säkert någon uppdatering om hur träningen går inom kort.

 

På återläsande!

 

/Johan

 

12 Februari, Stockholm & Tampere

 

Så, dags för kapitel två i skildringen av min inomhussäsong. Efter en mycket bra start på 1500m vid Raka Spåret var det i torsdags dags för 2014 års debut på min huvuddistans, 800m. Och för egen del har nog aldrig termen ”rakt in i hetluften” passat bättre, ty A-finalen på XL-Galan var likt förra året full med idel världslöpare. Exempelvis återfanns i loppet 1:an och 4:an från VM förra året, min träningskompis från i våras tillika 1:43-löparen Bala från Qatar och en VM-deltagande kenyan. Och med facit i hand hade jag kanske behövt ett lopp innan för att kunna dra nytta av detta motstånd då jag redan efter 300m började sladda i de bakre regionerna. I mål var jag en knapp sekund efter näst sista man, men med ett nytt personligt rekord med 2/100, 1:48,49.

 

Jämfört med förra året, varifrån mitt personliga inomhusrekord var innan loppet, sprang jag i år inte lika offensivt och aggressivt, men har defintivt en betydligt högre fysisk kapacitet. Lite intressant att se hur jag förra året var överlycklig med tiden jag gjorde då, och i år ganska besviken att jag inte sprang fortare. Även det ser jag som ett positivt tecken! Vill även passa på att kommentera på den grymma stämnigen som råder i Globen, underbart att springa där!

 

Dagen efter loppet bar det i väg till Finland för årets första landslagsuppdrag: Nordenkampen i Tampere. Just denna tävling är lite speciell för mig, då jag gjorde mitt första framträdande i seniorlandslaget just i Tampere för 3 år sedan. I min nu 10:de seniorlandskamp var jag uppsatt på att springa 1500m, i ett lopp till skillnad från XL-Galan jag på förhand hade det bästa personliga rekordet och årsbästat. Ska jag vara ärlig var benen inte så pigga som jag hade hoppats på, så första 700m lät jag gå ”som de andra ville”. Detta resulterade i långsam löpning, innan jag med 800m kvar avancerade upp i ledningen. Väl där en liten, men ack så seg, tempohöjning upp till 400 kvar, innan jag därifrån kickade en 52-53s-avslutning och vann loppet med 1,4s på 3:56. Framförallt väldigt nöjd med sista 200, som gick mycket fort!

 

Nu återstår minst två lopp på inomhussäsongen, båda i Göteborg. Först ut är "Rödblå Vinter" i helgen, där jag springer 800, och sedan iSM helgen efter, där grenvalet fortfarande är oklart. Min fina säsongsöppning på XL-galan (tidsmässigt) har dock gjort att iVM inte känns allt för avlägset, så skulle helgens 800-lopp indikera på att de tider som krävs för kvalificering finns i kroppen har vi lämnat utrymme för förändring av tränings- och tävlingsprogrammet.

 

 

1 Februari, Stockholm

 

Säsongsdebut

Så, efter som rapporterat bra träning i Kenya var det tidigare idag dags för att köra igång tävlandet för 2014. Premiären blev i år på Raka Spåret i Sätrahallen, Stockholm, och på 1500m. Varför just 1500m kan man fråga sig? Jo, först och främst känns det naturligt att börja i den änden efter en höst och vinter med mycket mängdträning och längre intervaller. Vidare ger den höghöjdseffekt jag har med mig från Kenya betydligt större utslag på en längre distans.

 

Med andra ord kände jag mig ganska väl förberedd när jag ställde mig på startlinjen idag. Motståndet utgjordes primärt av en etiopier, med ett pers så bra som 3:35! Med andra ord handlade dagens lopp mycket om att våga hänga med i ryggen. Och det var precis vad jag gjorde! För i hög jämn fart lyckades jag bita mig fast i 1150m, innan jag faktiskt strax före 6-varvs-passeringen gick upp i ledningen! Kände mig ganska stark där, och tyckte att jag lika gärna kunde se till att det blev hög fart hela vägen, nu när jag ändå var på väg mot personligt rekord. Med 50m kvar svarade emellertid min konkurrent, och där märktes det nog ganska tydligt att vi var på väg mot en tid 8s över hans pers men 2s under mitt, ty stegfrekvens, spänstighet och fart var alla i hans favör.

 

Men i mål var jag ändå alltså knappt 2s under mitt då 2,5 år gamla utomhus-pers, in på en nionde plats på genomtiderna-listan inomhus, 18:de plats i Europa än så länge och framförallt lyckades jag äntligen genomföra ett snabbt galalopp på 1500m med en aggressiv och pondusfylld löpning från första till sista steget.

Härnäst väntar Globen på torsdag, och en start i 800-A-finalen på XL-galan. Ska bli kul och se vad den här nya 1500-formen kan resultera i på favoritdistansen!

 

21 Januari, Kenya

 

Dags för en lite uppdatering här igen. Tänkte göra den här på formen ”En dag i Kenya”, för att ge en bild av hur livet fortskrider här nere. Givetvis är alla dagar här olika, så nedan har jag valt ut att recensera den gångna, tuffa, lördagen.

 

06:15 – Väckarklocka ringer. Dags för en mindre frukost och allmänt uppvaknande inför det tuffa kommande intervallpasset.

07:00 – Frukost förtären och nu avslappnad stämning med musik/film/bokläsande inför passet.

09:00 – Uppvärmning till arenan, 4 km jogg. Arenan här i Kenya ligger på ca 2400m och är en grusbana. På dagens schema stod sedan 10x200m 75s vila i en bit under 800-utomhus-fart. Därefter 3x5 min 90s vila off track, tröskelfart. Därefter 4 km nedjogg följt av stretch.

11:30 – färdigtränad och ett mindre återhämtningsmål.

12:00 – 2h sömn

14:00 – Lätt lunch

14:30 – Den återkommande dagliga filmen, idag ”No Country For Old Men”. Bra film!

17:00 – 10 km distans 4:30 min/km (motsvarar väl ca 4:10-4:00 på havsnivå).

18:00 – 120 min i gymmet. Dagen bjöd på skivstång med frivändningar enligt 10-6-4-2-4-6-10 reps på 50-60-70-75-80-75-70-60-50kg och grunda explosiva knäböj 10-6-4-4-4-6-10 på 60-100-140-170-140-100-60kg. Skivstången följdes av ett långt allmänstyrkepass för överkropp, bål och kompletterande benstyrka.

20:30 – middag

21:15 - läggdags

 

8 Januari, Kenya

 

Nu befinner jag mig återigen i nordvästra Kenya, i den lilla byn Iten, för en knapp månads träning. Fördelarna med att träna här är många. Vädret är alltid bra för löpning (25-28 grader och solsken), höjden över havet (2400m) ger den där extra ”boosten” åter på havsnivå alla konditionsidrottare söker och givetvis den grymma sparringen på träningen jag får här. Till skillnad från tidigare år ville jag den här vintern snarare träna med europaeliten än sverigeeliten. Detta har medfört två saker: dels att jag är ensam svensk här på campen, dels att jag nu tränar med ett högklassigt gäng löpare, däribland brittiska medeldistanslöpare. Än så länge fungerar det utmärkt, och då det är många andra löpare här blir det även socialt en härlig stämning. Igår körde jag exempelvis ett härligt banpass tillsammans med Arne Gaubius från Tyskland, europatvåa på 5000m förra året!

 

Med andra ord rullar allt på som det ska nu. Planen här nere är att få lite fart i benen och kombinera detta med fortsatt bra uthållighetsträning för att sedan köra en kort men intensiv inomhussäsong i början av februari. Beroende på hur formen visar sig vara kommer vi forma tävlingsprogrammet därefter. Givetvis skulle ett iVM i Polen locka!