Nyheter

Mediapartner

Nyheter 2014

Ett arkiv med nyheter finns i rullgardinen till vänster (eller ovan i mobilverisionen). Notera, för mobilverisionen är bilderna aningen små.

 

Stenungsund, 10/8

Hej på er!

 

Det var väldigt längesedan jag skrev här nu, och någon undrar kanske varför jag inte synts i resultatlistorna den här sommaren. Tyvärr har jag, efter 5 år utan problem, varit förföljd av skador de senaste månaderna. Det började med ett smärtande baklår redan i maj, i slutet av mitt två månader långa försäsongsläger i USA, och ur detta har dessvärre en hälsena börjat strula.

 

Efter att ha förberett mig varje dag sedan slutet av september för en bra sommarsäsong är det så klart oerhört tungt att få dessa problem nu när frukten av allt detta arbete var tänkt att skördas. Inomhussäsongen var väldigt lyckad, med personligt rekord och blott 11/100 från det svenska rekordet på 1500m, SM-guld på 800m och EM-start på 1500m, så förutsättningarna för en lyckad säsong fanns definitivt där. Men samtidigt är detta en del av den moderna idrotten; för att nå toppen krävs hård träning och risken för skador finns alltid där. Som sagt är detta första gången sedan 2010 jag är skadad, och förhoppningsvis kan nu ta tillvara på den här tiden att bygga upp kroppen på ett sätt så att det tar ytterligare minst fem år tills nästa gång.

 

Under hela sommaren har jag jobbat stenhårt på gymmet för att bibehålla min fysisk, bli kvitt mina skador genom rehab och utveckla mina svagheter inom styrketräningen. Emellertid kom jag till slut förra helgen till en punkt då jag insåg att det bara vore att äventyra framtiden att fortsatt satsa mot att tävla den här sommaren. Visserligen är jag igång med lite löpning nu, vilket känns helt underbart igen, men den tävlingsförberedande träningen är väldigt tuff, framförallt på min onda hälsena. Och att riskera att börja hösten halvskadad i min satsning mot iVM, EM och OS nästa år känns inte värt några tävlingar i slutet av augusti.

 

Så, just nu tar jag min säsongsvila och ser fram emot att nästa vecka börja träningen mot nästa år igen. Jag försöker lära av mina misstag, utvärdera och se över hur jag ska undvika sådana här problem nästa år. Förhoppningsvis drar jag rätt slutsatser och får en bra grundträningsperiod nu in emot först och främst inomhussäsongen.

 

Vi hörs!

Johan

Flagstaff och LA, 19/4

Vårens två månader långa USA-läger har nu nått halvtid, och det är dags för en liten resumé av denna händelserika period här på hemsidan. Händelserik ty kombinationen av träning i oerhört stimulerande miljö och gott sällskap från den svenska delegationen på plats har givit många roliga minnen. Dessutom kan jag i och med gårdagens 1500-lopp vid Mt. Sac Relays förkunna utomhussäsongen öppnad, vilket givetvis kräver en liten analys nedan.

 

Då den primära rubriceringen av amerikavistelsens trots allt är träningsläger väljer jag att inleda i den änden. Och oundvikligen återkommer jag här till det faktum att våren rent träningstekniskt är den mest komplexa perioden på året, och övergången från vinterns grundträning till tävlingsspecifik träning inför sommaren fodrar sannerligen fingertoppskänsla. Å ena sidan eftersträvas en stegrande kvalité vilket å andra sidan ska balanseras med uthållighetsträning och fortsatt tung styrketräning med fokus mot juli/augusti. Så, hur går denna ekvation egentligen ihop? Lyckligtvis sitter coach Ulf och jag i en båt med stabilt skrov, byggd på en lång period utan skador och med bra träning. Dessutom känner vi vind i seglen efter en bra inomhussäsong, och i en liknande regi som gav en bra utomhussäsong 2014 har vi än så länge kunnat navigera oss genom träningsveckorna här in mot sommaren.

 

Lite mindre krystat gäller att mängdträningen under de 2-3 första veckorna var fortsatt försatta i förarsätet, men där lördagarna bjöd på banpass på låghöjd (1300 eller 1000 möh) och stillade min iver att, som det heter i löparvärlden, ”bomba lite bana”. Några nämnvärda pass som exemplifierar den ovannämnda övergångsfasen har varit tröskelintervaller med efterföljande 200:ringar på bana och snabbare lopp över 100m efter distanspass.

 

Allt detta har gjorts med en salig blandning av sparringpartners, men där Oregon Track Club Elite likt förra året ånyo låtit mig träna med några av världens allra bästa medeldistanslöpare på kvalitépassen. Ett sådant epitet har fått extra fog i år då den regerande världsmästaren på 800m från Moskva -13, Mohammed Aman, numer är en del av gruppen. Så mitt bleka ansikte har sannerligen fått bekänna färg!

 

Den tiotal man starka svenska gruppen (jämfört med fyra i fjol) ger dessutom extra krydda på övriga moment, såsom distans- och styrketräningen, som vi ofta genomför tillsammans. Detta ger lite extra kvalité och stimulerar till att fokusera mer på ”de små deltajerna”, som det så klichéaktigt heter.

 

Så, nog om det och till gårdagens tävling. Ty i ljuset av vad jag skrev ovan väljer vi alltså att i år köra ett liknande upplägg vad gäller såväl träning som tävling för den här tiden på året. Följaktligen bar det även i år av till Mt. Sac Relays för säsongsdebut på 1500m. Kvalitépassen har i några fall varit identiska i år jämfört med förra året, och har då indikerat på en helt ny 1500-nivå, helt i linje med vad inomhussäsongen visade. Så med detta i ryggen måste jag erkänna att mina 3:46 (2s långsammare än förra året) inte alls känns särskilt representativt för den form jag upplevt på träning. Anledningen ligger nog dels i att jag i år tränat än hårdare tätt inpå tävlingen (hårda banpass såväl lördag som tisdag innan fredagstävling) och dels i att inomhussäsongen i och med EM förlängdes 3v. Sålunda var det faktiskt bara en månad sedan jag tävlade, och kanske var batterierna inte helt omladdade.

 

Hur som helst är resan mot U23-EM och VM igång, och det känns väldigt motiverande och roligt!

 

Härnäst väntar ytterligare två veckor med hård träning på höghöjd i Flagstaff där fokus än mer kommer att skjutas över till förmån för specifik kvalité. Förhoppningsvis kommer detta att förbereda mig än bättre inför nästa tävling som blir 1500m på den legendariska löpartävlingen Payton Jordan Invitational på Stanford University. Med samma goda rytm i träning kommer formen att vara ännu bättre då, vilket i kombination med betydligt lugnare träning inför och förhoppningsvis lite bättre uppladdade mentala batterier kan ge ett PB!

 

Sedan väntar ytterligare ett race här borta, och då äntligen på favoritditansen 800m i samband med Oxy HP i Los Angeles. Därefter bär det av hem till Europa och säsongsstart på riktigt. Förhoppningsvis kan jag då summera ihop inte bara en utan två riktigt bra träningsmånader!

 

Vi hörs!
/Johan

Flagstaff, 23/3

Dags för träningsläger!

 

Efter en lite lugnare period efter inomhussäsongen med tenta och lite distans-/tröskelträning, är det nu dags att intensifiera träningen mot sommaren. Jag har många gånger tryckt på hur mycket jag värdesätter just våren av alla perioder på året, så precis likt förra året har jag nu valt att förlägga 2 månader i USA för mestadels träning, men också lite tävling mot slutet av vistelsen. Att komma bort en såpass lång period under denna period känns oerhört värdefullt, och förhoppningsvis kan jag få samma fina period som jag hade förra året.

 

Upplägget kommer att bli ungefär det samma, men med skillnaden att vi nu är ett gäng svenska medel- och långdistansare som åkt över och kommer att köra tillsammans. Här finns bland annat den andra 1:45-löparen från förra året Andreas Almgren, och det känns väldigt inspirerande att utnyttja den höga nivå svensk 800-löpning nu håller. Vi har båda pratat om hur viktig sparring är träningen, så det ska bli riktigt kul att få in ett gäng riktigt bra träningsveckor tillsammans. Förhoppningsvis kan vi lära av varandra, då vi trots ungefär samma personlig rekord på 800 har lite olika styrkor.

 

En skillnad i år är att jag kommer förlägga 6 veckor (kontra 4 förra året) på höghöjd i Flagstaff, dvs fram till Peyton Jordan Invitational på Stanford som blir mitt stora 1500-race. Detta blir minst längta höghöjdsperiod hittills. Efter det väntar lite havsnivå för att börja speeda upp kroppen, och få en indikation på 800-formen på Oxy HP (där jag sprang 1:46,6 förra året och slog mitt då nästan 3 år gamla PB). Förutom dessa race finns det utrymme i träningen för ytterligare 1-2 stycken, beroende på hur formen är och vilken kvalité jag känner att jag för stunden vill lägga fokus på.

 

Vi hörs!

/Johan

 

Stenungsund, 13/3

Så, dags att summera ihop den gångna inomhussäsongen. Som jag skrev här på hemsidan i mitt senaste inlägg höll jag en minst sagt ojämn nivå under säsongsupptakten, men där mitt finfina 3:40.03-lopp från XL-Galan i Globen skapade en positiv trend inför det första av tre planerade mästerskap 2015, iEM i Prag.

 

Träningen gick bra veckan efter SM, där vi som vanligt bladade olika kvalitéer (snabbhetsutålighet, specifik 1500-träning och aerob uthållighet) för att komma väl förbered till alla möjliga scenarion i Prag. Ett pass jag gärna berättar lite om är när vi i samband med ett kvalitétspass försökte efterlikna de lite annorlunda rutinerna det innebär att tävla på mästerskap. Till att börja med värmde jag upp samma tid på dygnet som försöket skulle komma att gå av stapeln. Därefter simulerade jag det som egentligen skiljer proceduren kring ett mästerskap från alla andra tävlingar, nämligen en ganska långdragen ”calling”, som börjar redan 30 min före start. Således satte jag mig, efter uppvärmning, på en stol bredvid banan och satt där i 20 min. Sedan fick jag 7 min på mig (de resterande 3 brukar användas till TV-presentation etc.) att köra stegringar, innan första intervallen kördes från ”startposition” med en snabb första kurva.

 

Detta är något jag tror är väldigt bra, då det inte bara förbereder mig fysiskt på den känsla man får i kroppen efter den långa callingen, men utan också att jag mentalt känner mig lugn och trygg i situationen.

 

Hur som helst, EM blev en lärorik historia, där vi på lördagsförmiddagen hade 4 stentuffa försöksheat. Ur dessa 4 heat (30 löpare) skulle bara 9 finalister sållas ut, snacka om tuffa premisser! Det gällde alltså att jag behövde bli topp 2, vilket på pappret gjorde tjecken Holusa (som sedermera vann finalen) och ryssen Smirnov till mina tuffaste konkurrenter. Meritmässigt är Holusa silvermedaljör på iVM och Smirnov Universiadmästare, så redan tuffa premisser blev än tuffare där.

 

Under loppet försökte jag gång på gång hålla en bra position, vilket gjorde att jag lade mycket kraft på att ligga topp 2 hela tiden. Någon benämnde efteråt min löpning som ”övertaktisk”, och jag instämmer i den analysen. Med facit i hand borde jag, i det långsamma lopp det blev, litat på min överkapacitet vad gäller fart mot de andra i fältet (kanske undantaget Holusa), och siktat in mig på ett enda stort ryck 400-300 meter från mål. Nu slogs jag istället ideligen om att ligga bra med till klockringningen. Visserligen låg jag tvåa med ett varv kvar, men det hade varit en allt för dyrköpt resa dit och med 100m kvar blev jag till slut passerad av Smirnov. Synd, för med lite bättre taktisk löpning tror jag verkligen att jag hade kunnat ta mig till min första internationella senior-final!

 

Men som sagt, jag tror att jag lärt mig mycket på det här mästerskapet. Och ärligt talat känns det inte så himla surt såhär i efterhand; jag gjorde i brist på rutin (första 1500-mästerskapet) många misstag men fick ändå vara med och spurta om de två finalplatserna sista varvet. Att jag inte orkade är ju lätt att åtgärda: åka hem, träna hårt och komma tillbaka bättre fysiskt nästa gång!

 

På det hela taget är jag nöjd med inomhus-säsongen. En strulig decembermånad, med 7 dagars halsfluss som pricken över det i:et, till trots lyckades jag mot slutet av lägret i Kenya börja känna lite bättre form, och i Globen fick jag verkligen utdelning. Ett iSM-guld därtill, och viktiga lärdomar från Prag är två andra saker jag tar med mig in i våren, och senare mot sommaren. Den lite sviktande formen har garanterat sin förklaring i just det att jag kom så dåligt förbered till Kenya, och därmed fick väldigt begränsad kvalité på träningen där. Å andra sidan tolkar jag detta som att det finns mycket mer att hämta till sommaren med en bra vårträning!

 

Även i år kommer jag att förlägga stora delar av våren i USA och Flagstaff. Jag värdesätter verkligen ett långt läger den här tiden på året, som i mina ögon utan tvivel är den viktigaste perioden på året. Våren är den tid då jag vill få in riktigt många bra och hårda kvalitétspass, och samtidigt behålla en bra volym på både löpning och styrketräning. För att få denna ekvation att gå ihop behöver jag ligga på läger med 100% fokus på löpningen! I år får jag dessutom sällskap av Andreas Almgren till USA, vilket vi hoppas ska leda till riktigt bra träning och i sommar många bra resultat.

 

Vi hörs!

/Johan

 

Göteborg, 22/2

Inomhussäsongen har nu nått halvtid, och det är dags för en liten resumé här på hemsidan. Det hela började i slutet av januari, då jag precis som förra året hade begett mig till Sätra och Raka Spåret för 1500m. I år låg tävlingen på ”höghöjdsdag nummer 5”, dvs 5 dagar efter hemkomst. Med andra ord var jag lite osäker på hur kroppen skulle svara på det planet, då den vedertagna principen är att antingen tävla de första 1-3 dagarna eller efter en vecka, och att kroppen under tiden däremellan kan upplevas som seg.

 

Men det var inget som gjorde sig till känna, då jag med offensiv löpning bakom haren förmådde vinna loppet på 3:44.34. Lite långsammare än förra året, men då var jag tvåa och slapp göra så mycket arbete från täten. Så säsongsdebuten var det inga fel på, och det var med råg i ryggen jag åkte ner till Belgien en vecka senare med förhoppningen att klara gränsen till inomhus-EM som är satt till 3:44.0.

 

Belgien-vistelsen blev emellertid ingen höjdare. I ett stort startfält hamnade jag sist i starten, och en viktig lärdom jag drar från detta är att man absolut inte får hamna så långt bak i ett såpass högkvalitativt startfält. Successivt försökte jag arbeta mig framåt, men en ganska dålig dagsform därtill gjorde resan från sist (12:a) fram till min slutliga 7:de-plats allt för tung och kostsam. 3:46 blev tiden, och inget EM-kval den här gången heller.

 

Som ett tredje lopp blev jag uttagen till Nordekampen (landskamp mellan Sverige-Norge-Finland-Danmark/Island), men nu på 800. Spännande tänkte jag och laddade upp med lite snabbare träning veckan innan. Väl på plats i Norge fortsatte den negativa trenden jag inlett veckan tidigare med att nu sänka prestationen till en ny dimension av värdelöshet. Ingenting stämde, och där och då var jag ärligt talat inte särskilt sugen på att fortsätta med någon inomhussäsong. Jag kände mig ur form och ansåg att det vore bättre att träna inför sommarens stora mästerskap (U23-EM och VM). Men min coach (Ulf Friberg) och träningsgrupp peppade och uppmuntrade mig till att först och främst köra ett banpass 2 dagar senare och sedermera även XL-Galan i Globen.

 

 

Till Globen kom jag alltså med två tävlingsdebacle och ett halvdassigt träningspass i kroppen, och naturligt nog även ganska låga förväntningar. Men ju närmare start jag kom, desto mer erinrade jag mig all den hårda och i perioder bra träning jag gjort innan inomhussäsongen. Coach positivism därtill, och väl på startlinjen kändes det faktiskt ganska bra. Mitt i allt detta kunde jag njuta lite mer av tillvaron; på startlinjen i en inomhusvärldsfriidrottens absoluta höjdpunkter inför en kunnig och entusiastisk hemmapublik. Så när väl startskottet förkunnade loppets start hade jag en optimistisk känsla i kroppen, vilket kom att avspegla sig i den tuffaste öppningen jag gjort än så länge i ett 1500-lopp, ute som inne. 57-1:57-2:27 var perfekt upplagt för snabba tider, och när jag på de sista två varvet började fånga in stumnande löpare förmådde jag hålla farten uppe så väl att det bar hela vägen till 3:40.03 och en sjunde plats i denna världsgala. Tiden var en förbättring av mitt inomhus-PB med 4s, 0,7s snabbare än mitt utomhus-PB från i somras och blott 11/100 från det svenska (inomhus-) rekordet! 11/100 som så klart grämer mig lite, men samtidigt innebar loppet att jag förmått vända en negativ trend och gått från planer på att lägga ner inomhussäsongen till att ha kvalat i till EM med den just nu 9:de bästa tiden i Europa. Snacka om att coach hade rätt om att formen fanns där!

 

Och av bara farten sitter jag nu på tåget hem ifrån SM, som gick av stapeln den gångna helgen i Sätrahallen, med ett guld på 800m i väskan. Ett härligt kvitto på att farten börjar komma mer och mer, något som kombinerat med min nya nivå på 1500m jag hoppas kunna räcka långt på iEM i Prag om 2v. Tiden i dag blev 1:49.2 i ett lopp jag vann med 1s. Jag tror säkert att det finns lite mer tid att hämta, men dylikt raljerande är samtidigt såpass hypotetiskt att jag nöjer mig med att som sagt ta med mig en snabbhetsform som är i antågande och räknar in ett sjunde SM-guld som senior till samlingen.

 

Nu väntar en viktig träningsvecka för att fila på de sista detaljerna inför EM, där jag alltså springer 1500m med försök lördag och förhoppningsvis final dagen efter. Jag är full av optimism inför detta mästerskap!

 

/Johan

 

Iten Kenya, 21/1

Jambo från Kenya!

 

Som jag beskrev i mitt senaste inlägg inledde jag 2015 i lite av en uppförsbacke, då halsfluss stal en veckas träning innan ankomst till Kenya. Så, efter att ha varit här i snart 3 veckor har jag blivit mer än väl medveten om att klyschan ”kom alltid väl förberedd till Kenya” kanske snarare ska ses som fakta. Med en knapp vecka kvar av lägret känns det dock relativt bra igen, och formen inför inomhussäsongen är i antågande. Ska bli kul att tävla igen efter en lång höst, där träningen överlag har gått bra.

Foto: Ulf Friberg

Så, vad har hänt i träningsväg? Träningen har primärt varit fokuserad på att hitta tillbaka till den starka aeroba nivå jag byggt upp sedan september. Detta har blandats med att involvera mer och mer fart i träningen, såväl i form av snabbare, tuffa, intervallpass med repetitioner kring 200m, men också medelst utpräglade sprintpass. Givetvis innebär ett träningsläger dessutom en förhöjd mängd styrketräning, då de extra chanserna till återhämtning en i övrigt tom kalender innebär tas tillvara på med glupsk aptit. Bålstyrka, skivstång och allmänstyrka, allt sedan i oktober upplagt i samarbete med Gustav Fabiansson på ElitTräning. En mer strukturerad styrketräning har gett mycket bra resultat än så länge, vilket jag framförallt känner av i snabbare löpning där en bra bålstyrka ger ett energisnålt och tekniskt förbättrat löpsteg. Jag har under lång tid sett hur de allra bästa träningsgrupperna i exempelvis USA har oerhört detaljerade styrkeprogram, så det känns väldigt bra att nu ha förbättrat detta moment i träningen.

 

 

Vidare har jag den senaste veckan kört ett par pass ihop med den tyske 3:31-löparen Homiyu Tesfaye. Har varit väldigt givande och inspirerande att riva loss ett par snabba lopp på grusbanan här i Iten tillsammans med honom. Att träna med riktigt bra löpare är något jag och min tränare Ulf värdesätter väldigt högt, och tror är den rätta vägen till att själva nå ditt någon gång.

 

Vi hörs!

/Johan

 

Iten Kenya, 9/1

 

För fjärde vintern av fyra möjliga befinner jag mig nu i de kenyanska bergen i löparmeckat Iten. Anledningarna till att jag vinter på vinter väljer att återvända hit är många, men en klart bidragande orsak är hur problemfritt träningen har flutit på här. På de 10 föregående veckorna har jag inte missat någon träning på grund av sjukdom eller skada. Ett sådant facit gör valet av vinterläger enkelt!

 

Vidare bjuder den lilla byn Iten på allt jag behöver den här tiden på året. Oräkneliga mil distansrundor att lägga en bra aerob grund på inför sommaren. Att göra detta i kuperad terräng på 2400m ger såklart än större effekt, och varje dag känner jag hur jag blir starkare och starkare. Det gäller emellertid att vara aktsam för det extra slitaget distanspassen innebär här jämfört med hemma, så noga utarbetade matvanor och någon (eller ofta några) extra timmars sömn på dagen hjälper till att maximera effekten av denna förhöjda belastning i träningen.

 

Åter till Iten och dess idealitet finns här väldigt många löpare att träna med, en bra jordbana som dels minskar belastningen såhär i övergångsfasen inför inomhussäsongen men ändå möjliggör snabbare pass med spikskor. Styrketräningsfaciliteterna har blivit bättre och bättre för varje år här, och återhämtningsmässigt finns här nu både isbad och bra massagemöjligheter.

 

Så med andra ord är det inte så konstigt att jag återvänder hit år efter år. I år kommer jag dock med en lite annan bakgrund, då jag på Annandagen åkte på halsfluss. En veckas träning missade jag där, och fick fortsättningsvis det smärtfyllda uppdraget att testa på hur det är att komma igång med träningen på 2400m höjd.

 

Efter 7 dagars bra träning här börjar det nu kännas som att motionärsstämpeln i alla fall kan tas bort från pannan i perioder. Distanserna flyter lite bättre, styrketräningen ger inte längre en ohemul träningsvärk och det andra kvalitétspasset var ljusår bättre än det första. När jag nu ligger halvt utslagen i sängen i mitt ca. 12 kvadratmeter stora rum (vars möblemang stannar vid just säng och ett skrivbord) kan jag sammanfatta att denna första 7-dagarsperiod resulterat i 13 pass med lite reducerad volym (125 km) och 2 kvalitétspass.

 

Jag ser nu fram emot att köra på hårt de kommande två veckorna. Kroppen känns återställd och det känns väldigt motiverande att ta steget in i 2015 med flera stora mål och ett bra 2014 i ryggen.

 

Vi hörs!

/Johan

Sponsorer

 

26/8, Göteborg

 

Inledningsvis ursäktar jag dröjsmålet med uppdateringar här på hemsidan, primärt beskyller jag en praktiskt taget totaldemolerad dator av märket ASUS. Lutar åt att applefieringen tar ett än hårdare grepp om mitt tekniska innehav...Hur som helst, som jag rapporterat här tidigare valde jag att inför EM förlägga 3 veckors träning på hög höjd i den schweiziska jetset-byn St. Moritz. I korta ordalag gick förberedelserna där mycket bra, och när jag åkte ner till Zürich dagen före försöken gjorde jag så med en riktigt god känsla i kroppen.

 

Försöken blev paradoxalt nog simultant såväl en succé som ett litet antiklimax. Ty sättet jag agerade på när jag med pondus och beslutsamhet styrde mitt (det sista av 4) heat från tät kan jag inte anse vara annat än just succébetonat. Den initiativtagande löpningen gladde extra då jag tidigare år spänt bort mig när säsongens crescendo stått för dörren, och var följaktligen ett välkomnat trendbrott. Vidare var känslan i kroppen emellertid inte alls så lätt som på träning i St. Moritz. Således blev sista 100 oväntat mjölksyretyngda, trots den relativt blygsamma tiden 1:48.2. Lyckligtvis lyckades jag gå vidare på tid som femma i mitt heat, och hade sålunda uppnått ett av mina mål med mästerskapet.

Fortsättningsvis blev semifinalen ingen rolig historia, där försöksloppet tidigt gjorde sig till känna i form av två blytunga ben. Analysen lyder att mitt sparsamma tävlande och fartinriktade träning inför mästerskapet helt enkelt inte förberedde mig väl nog för tävling två dagar på raken. Givetvis väldigt tråkigt, men vi får se det hela som läropengar inför kommande mästerskap. Likaså med höghöjden, som inte gav den utdelning jag hoppats på. Nästa gång testar vi kanske att åka ner 10 dagar innan försöken och springer på den "andra höghöjdsvågen" som då brukar infinna sig.

 

Efter EM återgick vi till det träningsupplägg som genererade upprepade personliga rekord i början av säsongen. Konkret innebar det att vi fick in två banpass och ett minutpass innan jag 8 dagar efter EM-semifinalen sprang DN-galans B-heat på 800. Resultaten av denna träning lät inte vänta på sig i och med en fjärdeplats, enbart knappt slagen av löpare med 1:43-1:44-pers. Ett aningen asymmetriskt startfält gjorde att jag fick göra mycket jobb i täten för andraklungan, då de ovannämnda löparna skenade iväg första 300. Successivt minskade jag emellertid avståndet framåt, min tätposition i andraklungan i blåsiga och kyliga förhållanden till trots, och var i mål bara en halvsekund från vinnaren och tidigare OS-silvermedaljören på 1500m Leo Manzano.

 

Dagen drog tävlingsturnén vidare till Belgien för det första 1500m-loppet på knappt två månader. Den 800-inriktade träningen kombinerad med den tidigare nämnda andra vågen av höghöjdseffekt samt ett bra 1500-pass en vecka tidigare gjorde de högt ställda förväntningar trots allt befogade. Startfältet var 17 man stort och i den vassare klassen med PR i intervallet 3:33-3:42. Jag tog här tillfället i akt att tävla med på pappret avsevärt mycket bättre löpare; och sitter nu på en turbulent flygresa hem med många riktigt fina skalper i bagaget efter ånyo en fjärdeplats. Tiden, 3:41,9, är min näst snabbaste på distansen (1,1s från PR), men det är just placeringen jag rangordnar högst. Noterbart är dessutom att förhållandena likt i Stockholm inte var optimala, vilket man ser på differensen mellan övriga löpares prestation och deras personliga rekord som uppskattningsvis låg kring 5s i snitt.

 

Summeringsvis får EM får betyget "godkänt", medan de två efterföljande loppen snarare når upp till ett "VG". Dessutom känns det som att min prestation på såväl DN-galan som Belgien aspirerade på mer, och någonstans där gnager en tillstymmelse till frustration över att jag inte fått till en fullträff. Säsongen har trots uteblivna "panglopp" varit riktigt bra hittills, vilket (än så länge) det faktum att 3 och 6 av mina snabbaste lopp på 800 respektive 1500 är daterade med 2014 understryker.

 

Nu väntar förhoppningsvis Finnkampen nästa helg, och därefter jobbar vi intensivt på att hitta några ytterligare tävlingar. Formen är så god att jag kanske i rätt race kanske kan knyta ihop säsongen med just den där efterlängtade fullträffen!

 

/Johan

 

8/8, St. Moritz

Jag får inleda med att ursäkta dröjsmål med uppdateringar. Ett serverproblem på webbhotellet jag använder mig av gjorde att mina inlägg från loppen i Karlstad och Heusden-Zolder föll bort. Så, en kort resumé lyder att jag sprang helt ok i Karlstad och blev fyra i ett lopp där yttre betingelser omöjliggjorde bra tider. Förutsättningarna var det emellertid inget fel på i klassiska Heusden-Zolder, dit jag åkte för att springa en riktigt snabb 800. Dessvärre hade den tuffa träningsperiod jag gick in i slutet av juni satt djupare spår än vi hade hoppats på, så jag kunde inte alls vara med och utmana som jag hade hoppats på. Se fliken ”siffror/resultat” för mer info om resultatet.

 

Okej, åter till huvudämnet för detta inlägg. Sedan mina två 800-lopp i Karlstad och Heusden-Zolder har jag befunnit mig på höghöjd i St. Moritz för att på bästa möjliga sätt förbereda mig inför EM. Detta resulterade dessvärre i att jag var tvungen att stå över SM i år, vilket var ett svårt beslut att ta. Jag känner emellertid att jag kommit till ett stadium i min satsning där dylika prioriteringar kan vara nyckeln till nästa nivå.

Så, här i St. Moritz har fokus givetvis legat på det som i lekmäns värld heter formtoppning. I mitt fall har toppningsträningen varit ekvivalent med att återfinna den lätta fina känsla jag hade under juni. Således har intervallpassen varit fartfyllda, med fokus på teknik och en avslappnad löpning. Extra sparring har jag fått från de två norska EM-löparna på samma distans, Thomas och Andreas Roth. Tillsammans har vi kör bra pass, och jag är väldigt tacksam och glad över att vi kört en del tuffa pass ihop. Ty detta har sannerligen givit resultat, och en kort summering lyder att jag känner mig väldigt väl förberedd inför EM!

 

Så, när jag på måndag, dagen före försöken, sätter mig på tåget och inleder en 3h lång resa ner till Zürich gör jag det dels med bra träningsresultat i baggaget, men framförallt en oerhört go´ känsla. Det ska verkligen bli skitkul att äntligen gå in på Letzigrund och slåss med de bästa i Europa.

 

Förhoppningsvis är denna iver och goda sinnesstämning väl så mycket värd som månader av prickfri träning.

 

Nu kör vi!

/Johan

 

 

 

1/7, Stenungsund

1:46,34! Så lyder sedan i torsdags mitt nya personliga rekord. Återigen levererade Sollentuna GP ett högkvalitativt 800m-fält; och likt 2011 blev det en kväll då flera svenskar tog chansen att tävla mot världseliten, och belönades med personliga rekord.

 

För egen del hade jag och Ulf lagt upp taktiken att öppna aningen lugnare i Göteborg, för att sedan ha en så stark avslutning som möjligt. Visserligen rusade nästan hela fältet iväg första 200 på 24-25s, men därefter hittade jag ett skönt avslappnat flyt upp till 500. 400 passerades på lite under 52s, och vi var två fyra svenskar i ett led som jag anförde. Vid 500 började jag som sagt avancera, tog en placering på bortrelång och minskade snabbt avståndet framåt mot en kvartett som öppnat stenhårt. Med 100m kvar började jag gå ifrån svenskarna, och tog in ganska snabbt på framförvarande löpare. Till slut nådde jag ikapp alla utom VM-bronsmedaljören Souleiman och dansken Bube, och kunde alltså kvittera in ett nytt personligt rekord.

Tiden förde upp mig till en sjätteplats på ”genom-tiderna-listan” i Sverige och en 12:te-plats i Europa i år, och var extra skön att få med mig efter att på Tyskland dagarna innan inte riktigt fått den utdelning jag hade hoppats på.

 

Två dagar senare sprang jag mitt tredje snabbaste 1500-lopp hittills, då jag i regn och rusk noterade 3:42,8 i Belgien. Loppet var planerat sedan tidigare, men med dubbeln på Lag-EM gav förutsättningarna att det blev fjärde loppet på 7 dagar, vilket såklart påverkade den fysiska formen för dagen. Därmed nöjd med insatsen!

 

Nu väntar drygt två veckors träning innan Karlstad GP, vilket alltså blir nästa race i tävlingskalendern. Ser fram emot att få in lite bra träning och förhoppningsvis en bra grund att bygga en formtopp på när det närmar sig EM senare i sommar!

 

/Johan

 

 

 

 

 

24 Juli, Braunschweig

I helgen gjorde jag mitt första uppdrag för utomhussäsongen i landslagstrikån, då Lag-EM i Braunschweig, Tyskland, gick av stapeln. Planen var på förhand att springa 800m, men då Jonas Leandersson tyvärr fick lämna återbud till 1500 fick jag som sverigetvåa på distansen äran att representera Sverige även där.

 

Såhär i efterhand blev denna dubbel en väldigt tuff uppgift mot europaeliten, och framförallt grämer det mig lite att 1500-loppet dag 1 gjorde att jag inte riktigt förmådde fullfölja de fina första 500m jag gjorde på 800-loppet. Men låt mig börja på 1500, där jag sprang planenligt första 800. Hade då kontakt med klungan, och ett bra läge att börja avancera med de fräscha ben jag hade. Dessvärre orsakade ett fall på en framförvarande italienare att jag fick hoppa över denne, landade innanför sargen och krockade där med mediautrustning. Som en konsekvens tappade jag plötsligt det fina läge jag hade, och fick springa i lite av ett ingemansland. Till slut nådde jag en stumnande ryss på upploppet, och motsvarande med en nionde plats min förhandsranking.

 

800m blev som sagt lite lidande av 1500-loppet, då benen inte alls kändes så fräscha som dagen innan. Jag sprang emellertid oerhört bra taktiskt första 500, där jag startade lite lugnt, avancerade i kurvan där de andra stannade av en aning och fortsatte framåt genom fältet på upploppsrakan. Vid 500m fick jag en liten knuff, tappade rytm och kunde inte alls svara när övriga löpare forcerade fram på båda sidor om mig. Sista 100 förmådde jag dock

ta 2 placeringar, och till slut nå åttondeplatsen, en plats bättre än min statistiska ranking.

 

Så, helgen blev lite märklig med ett surt 1500-lopp där ett fall störde, och ett 800-lopp som led en aning av loppet dagen innan. Hur som helst åkte jag hem med den glädjande nyheten att vi som lag lyckades, för första gången, stanna kvar i Super League. Dessutom resulterade helgen såklart i mycket bra träning inför Sollentuna GP på torsdag, där jag springer 800. Så, jag ser fram emot torsdagen, och förhoppningsvis kan jag få en kväll likt den jag hade 2011 då jag sänkte perset med 1,3s!

 

På återläsande

/Johan

 

 

17 Juni, Göteborg och Oslo

 

Den gångna veckan har jag sprungit två lopp, båda över 800m. Det första var vid förtävlingarna till Diamond League-galan i Oslo, och det andra på hemmaplan på Slottskogsvallen vid Göteborg GP. En kortfattad summering är att Oslo-loppet bekräftade min nya nivå, med ytterligare ett 1:46-lopp, medan Göteborgsloppet blev det första lite halvdanna racet för året.

 

I Oslo lyckades jag springa in på en andra plats i ett meriterat startfält, på tiden 1:46,68. Lite passiv öppning, där jag visserligen låg tvåa, men där haren inte riktigt satte någon fart på loppet. Efter en videoanalys visade det sig att jag hade nästan identiska splits som vid det 4/100 snabbare persloppet från USA, 52,5-54,1. Givetvis väldigt skönt att få ytterligare ett 1:46-lopp, för att visa för mig själv att loppet i LA tidigare i år inte var en tillfällighet.

 

I Göteborg, å andra sidan, öppnade jag mycket aggressivt. Trots att fältet var än bättre lade jag mig trea, och drog då hela andraklungan som bildats, och varvade på cirka 51,5 istället. På bortre lång, där vinden friskade i, fick jag jobba väldigt mycket, och hade sedermera ingenting att svara med på upploppet när fältet kom farande på andra och tredje banan. 1:48,29 blev tiden, vilket jag givetvis är lite besviken med. Bra erfarenheter att öppna så fort dock, vilket förhoppningsvis kommer göra gott.

 

Härnäst väntar 800m på Lag-EM i Tyskland i helgen, där jag ska försöka hjälpa Sverige att hålla sig kvar i Super-League. På ett personligt plan kommer loppet att innebära riktigt bra erfarenheter inför EM senare i sommar, då vår position i högsta ligan gör att motståndet kommer bli av absolut högsta europeiska nivå.

Hörs!

 

 

 

2 Juni, Oordegem

Efter cirka 10 dagar hemma med lite varierad nivå på träningen sprang jag i lördags mitt första lopp i Europa sedan USA-lägret. Sammanfattningsvis kan man säga att det blev ett taktisk dåligt lopp men till slut ändå ett härligt kvitto på att fysiken är väldigt god. En anledning till det taktiska genomförandet inte blev helt som planerat var att vi var 17 man på startlinjen, vilket i sin tur ledde till en överlag strulig start. Armbågar och knuffar och en för försiktig löpning från min sida gjorde att jag kom ut bland de sista efter 200m, på cirka 30s! Därifrån blev det en enda lång resa genom fältet, där jag med 400m kvar låg 10:a, men med 57s blankt kunde avancera upp till en fin andra plats, på det nya personliga rekordet 3:40,78. Detta blev alltså mitt fjärde personliga rekord i årets femte lopp, och nu blott 28/100 från EM-kvalgränsen. Om tillfälle dyker upp och jag springer något mer snabbt 1500-lopp i sommar finns det alltså kanske chans för dubbelt deltagande på EM!

 

Härnäst väntar den första riktiga satsning på 800-lopp, då förtävlingarna vid Oslo Diamond League och Göteborg GP står för dörren. Detta blir två bra chanser att springa snabbt på 800m, speciellt med tanke på att jag nu har 10 dagar att förbereda mig och få in lite specifika pass.

 

Förhoppningsvis blir det Lag-EM helgen efter det.

 

Hörs!

/Johan

 

19 Maj, Los Angeles

Det verkar kanske som att jag bara sitter på flygplatser hela dagarna, men jag kan garantera att så inte är fallet. Hur som helst, nu väntar jag emellertid i LA på min flight hem till Europa, och tar därför tillfället i akt att skriva ihop nedanstående, tvådelade, uppdatering.

 

Den första delen berör mitt 800-lopp på Occidental Collage i torsdags förra veckan, där jag, efter 3 år utan personliga rekord på den distansen, äntligen lyckades spränga 1:47-vallen. 1:46,64 blev tiden, vilken förde upp mig som nia genom tiderna på distansen, 1,1s från det svenska rekordet. Givetvis finns det en hel hög saker jag vill skriva och raljera om kring loppet, men låt mig åsidosätta själva loppets förlopp, och istället belysa den träningsmässiga situationen jag befann mig i när loppet sprangs. Ty faktum är att jag i upptakten till loppet hållit fast vid vår plan att vara som bäst vid EM i augusti, vilket mer konkret talat inneburit fortsatt betoning på 1500m i träningen. Förutom ett 800m lopp (1:49,03) i bedrövliga förhållanden i Eugene fredagen innan loppet, har kvalitétspassen för 800 varit begränsade till lite 200:ringar på 23-24. Hur som helst, vad jag kan lära av detta inför framtiden låter jag vara osagt, men 11 mil samma vecka som 800-pers indikerar hur som helst på att jag fortfarande har en bit kvar till 800-toppform.

I den andra delen av denna lilla uppdatering är det dags att summera USA-vistelsen. 2 månader, 4 lopp, 3 personliga rekord, bra och konsekvent träning utan en enda skade- eller sjukdomsdag och framförallt väldigt mycket lärdomar att ta med mig. Jag är oerhört tacksam att OTC-elite lät mig vara med och träna i såväl Flagstaff som Eugene, och när jag nu lämnar gruppen känns det som att båda parter gärna ser en återförening i ett senare skede. Kontakter i varierande miljö har jag alltid förespråkat, och till Kenya och Jama Adens grupp kan jag nu alltså även lägga USA:s kanske hetaste träningsgrupp!

 

Väl hemma i Sverige (har en känsla av att detta kommer att bli en lång resa…) har vi valt att ha ytterligare en dryg vecka utan tävling, för att inte behöva stressa med tidsomställning, träning etc. När jag väl står på tävlingsbanan nästa gång väntar 1500m i Oordegem, och gör det surfandes på en självförtroendevåg jag hoppas sköta och göra ännu högre allteftersom sommaren går.

 

Vi hörs!

/Johan

 

5 Maj, Portland

 

Igår sprang jag den klassiska Peyton Jordan Invitational på Stanford Univeristy i San Fransisco. Distansen var 1500m, och jag kan gladeligen rapportera att jag förmådde följa upp perset i säsongsdebuten med ytterligare ett pers på 1500m, den här med 2,5s ner till 3:42,19!Det kändes riktigt bra i kroppen igår, och jag kunde relativt bekvämt gå med i den jämna fina farten som haren satte upp. Med 300m kvar avancerade jag upp till favoritpositionen snett bakom ledaren, och med 150 kvar satte jag in stöten. Cirka 20s senare skar jag mållinjen först av alla, på som sagt ett prydligt nytt personligt rekord. Givetvis känns det väldigt skönt och inspirerande att träningen jag bedrivit här borta i USA har gjort susen. Tiden var dessutom den snabbaste av någon svensk sedan 2010, och det är bara början av maj!

 

Nu återstår det att se hur jag svarar på den övergångsfas jag just nu befinner mig ifrån 1500 till 800m. Träningen har varit väldigt varierad, där tröskelpass varvats med snabbare och snabbare löpning på primärt 200m. Den kommande veckan kommer jag förhoppningsvis gå upp och springa lite längre intervaller (300-500m) i tävlingsfart eller strax under för 800m.

 

Nu sitter jag på flygplatsen i Portland och väntar på flyget tillbaka till Eugene. Dryga 6v här i USA ska bli två till, där jag kommer att avsluta med ett 800m-lopp i LA.

 

Hörs!

Johan

 

21 April, Eugene

 

Då är sommarsäsongen äntligen igång! Ska hålla mig kortfattat, och kan börja med att konstatera att tävlingsdebuten alltså var på 1500m och skedde vid klassiska Mt.Sac relays i Walnut, Kalifornien. Tanken var här att komma ner till lågland efter en månad på hög höjd och direkt få ett snabbt lopp i benen, som en genomkörare inför den stora chansen, Peyton Jordan Invitational som går av stapeln den 4:de maj. Nu blev det inte riktigt så, då ingen hare var anlitat och ingen av de startande ville ta på sig ansvaret att köra. Lite tävlingsovan som jag kände mig föll även jag, lite slentrianmässigt, in i det andra facket.

 

Så, efter luslöpning i 1100, där jag åkte jojo upp och ner genom fältet (även det som en följd av tävlingsovanan) hörde jag den ena klockan klinga samtidigt som den andra visade 2:49,5. Surt tänkte jag, hade ju ett pers i åtanke. Men, efter ett snabbt sistavarv på dryga 55s lyckades jag passera mållinjen som tvåa, på nya utomhusperset 3:44,87. Min näst snabbaste lopp hittills, efter 3:44,01 från Sätra i vintras.

 

Efter loppet begav jag mig som jag skrev om i föregående inlägg norrut till Eugene, Oregon. Här har vi valt att ha våras bas under den kommande månaden, då jag förutom Peyton också ska avsluta USA-vistelsen med att springa Oxy HP i LA. En stor anledning till att vi valde just Eugene är att vi på lång sikt defintivt tror att ytterligare en månad med OTC-gruppen jag tränade med i Flagstaff kommer ge mer än en månad på höghöjd utan sparringen i träningen/med en ny grupp. Och efter 2 dagar här måste jag medge att jag trivs storartat. Långpass på klassiska Pre’s trail (efter Prefontain) och sprint på ännu mer klassiska Hayward Field. Imorgon väntar första intervallpasset, 4x600 i stegrande fart med semilång vila. Lär bli svettigt!

 

Vi hörs!

/Johan

 

 

 

15 April, Flagstaff

 

Så, dags för en liten resumé av den första halvan av USA-lägret. De senaste fyra veckorna har jag som jag skrev om i föregående inlägg spenderat i Flagstaff, Arizona. Vill först och främst belysa hur perfekt Flagstaff är på alla sätt. Oräkneliga mil perfekta löparstigar i varierande miljö, välutrustade gym, lagom hög höjd (2100m) och bara 60 min i bil till banor på 1000m höjd för hårda kvalitétspass.

 

Vidare har jag här i Flagstaff haft privilegiet att få sparra med en perfekt löpargrupp, Oregon Track Club (OTC) under ledning av Mark Rowland. Gruppen har flertalet löpare med personliga rekord en bra bit under de svenska rekorden på alla distanser från 800 till 5000. Med andra ord har jag de senaste veckorna verkligen fått bekänna färg, men fått ihop riktigt bra träning inför sommaren. Ni som läser här på hemsidan har under åren säkert förstått att jag och min coach Ulf värdesätter att resa jorden runt för att träna med bättre löpare väldigt mycket. Att leva och träna i en stimulerande miljö med världslöpare tror vi successivt kan lyfta mig till deras nivå.

 

Således är jag väldigt glad över att vi kommit överrens med gruppen om att få stanna här ytterligare en månad. Ty en slutsats vi har dragit efter 3v med Jama Adens grupp förra året och tre 3-4v-perioder i Kenya de gångna åren är att en längre period med en och samma grupp förmodligen är att föredra. Alla grupper har sina egna sätt att träna på, och att komma in i dessa tar vanligtvis ett par veckor. Nu får jag alltså chansen att, väl inne i gruppen, spä på med ytterligare 4v av högkvalitativ träning.

 

Hur som helst, träningen här i Flagstaff har gått helt planenligt, där kvalitén har tagit ytterligare ett steg i och med sparringen från OTC-gruppen. Volymen har varit fortsatt relativt hög (12-13 mil) medan skivstångsstyrkan har intensifierats med tyngre lyft och mindre volym. Några reflektioner kring de tuffare passen är att jag är väldigt stark aerobt just nu, att kroppen svarar bra på snabbhetsträningen och att jag allmänt ligger precis där jag vill såhär i säsongsupptakten.

 

Vidare väntar på fredag säsongsdebuten utomhus, då jag står på 1500-startlinjen i Mt.Sac (LA). Därefter kommer jag förlägga den kommande månaden i Eugene, Oregon, varifrån jag åker ner till Kalifornien för att springa 1500 på Peyton Jordan (San Fransisco) och 800 på Oxy (LA). Därefter ser jag fram emot att komma hem till Europa och fortsätta säsongen!

 

På återläsande

Johan

 

26 Mars, Flagstaff

 

Efter tre raka vinterläger i Kenya var det nu dags att testa något nytt ställe för ett långt höghöjdsläger. Efter lite rekande och avvägande föll valet till slut på USA, där jag sedan i fredags befinner mig. Planen för det här lägret är att bygga vidare på den fina inomhusform jag visade på framförallt 1500m, och förhoppningsvis ta nästa steg på snabbhets- och syratålighetssidan för att komma bra förberedd på 800m till sommaren.

 

Första anhalten på lägret är Flagstaff, vilket på många sätt är USA:s motsvarighet till Kenyas Iten. Hit vallfärdar löpare från hela världen för att träna på hög höjd (2100 plus minus 50m) i perfekta terrängspår. Att höjden är cirka 250m lägre än i Kenya gör att kvalitén på de hårda passen blir lite högre, vilket för egen del känns som ett logiskt steg inför utomhussäsongen. Dessutom är det givetvis så att USA på nästan alla sätt skiljer sig från Kenya vid sidan av löpningen, vilket gör många paktiska aspekter lättare.

Planen är att stanna här i 4 veckor för att sedan göra utomhuspremiär på bana i Mt.Sac (Los Angeles) i slutet av april. Därefter bär det av norrut till Eugene, Oregon, för ytterligare 2v träning i ”Track Town USA”, följt av tävling i Stanford, utanför San Fransisco. Sedan finns det möjlighet att göra ytterligare en tävling 2v senare här borta innan jag åker hem, och i så fall förläggs 2v till i Eugene för träning. Med andra ord har jag ett nästan 2 månader långt läger framför mig, med bra träning och inspirerande tävlingar. Angående tävlingarna är dessa kända för att vara riktigt snabba, med en persfrekvens få andra lopp kan mäta sig med.

 

En bidragande orsak till att det blev just USA och de ovannämnda städerna är att jag fått chansen att träna med en riktigt bra amerikansk löpargrupp. Återkommer med info om detta i senare inlägg här på hemsidan. Med här i Flagstaff för att hålla den svenska fanan högt är dessutom Meraf Bahta och Linn Nilsson från min träningsgrupp hemma i Göteborg, samt Turebergs Albin Sjöblom (som med sin GoPro-kamera livar upp distanspassen, se bilden ovan).

 

Idag körde vi det första tuffa passet i klassiska Buffalo Park, en tröskel om 8 km med lite 100m-lopp efteråt. På torsdag blir första passet med den amerikanska gruppen, och på lördag det första banpasset. Jag kan knappt bärga mig att sätta igång med 800-träningen nu!

 

/Johan

27 Februari

Så, då var det dags för ett försök att summera ihop den gångna inomhussäsongen. Kort men intensiv är ett sätt att se på den, lyckad och självförtroendehöjande är en alternativ beskrivning jag tar med mig. Ty för egen del handlade årets inomhussäsong mycket om att få ett kvitto på att höstens träningsupplägg har varit korrekt utformat, och att den fysiska utveckling jag haft de senaste åren ser ut att fortskrida. Och lyckligtvis var det precis dessa besked jag fick under de fem lopp jag sprungit de senaste fyra veckorna.

 

Vidare avslutades alltså säsongen med iSM här hemma i Göteborg i söndags. Efter lite pendlande från och till vad gäller grenval slutade det till slut med 1500m. 1500 sätter på många sätt det taktiska spelet än mer på sin spets än 800, och då jag kände mig i bra slag för båda blev det faktorn som till slut avgjorde.

 

I och med kombinationen inställda försök och relativt långsam farthållning blev själva loppet en konstant kamp för att hitta den rätta positionen. Redan efter 500 meter hade jag upprepade gånger varit nära att trilla, och armbågarna användes friskt. Således valde jag att redan med 4 varv kvar avancera fram till tät, och därifrån styra loppet. Via 32,1-30,6-28,4-26,7 sista 800 styrde jag loppet dit jag ville, och lyckades med en bra sista ”hundring” bärga mitt 6:te senior-SM-guld! Sluttiden blev 3:49,90.

 

Så, efter personliga rekord på 1500 (3:44.01, även utepers) och 800 (1:48.49) samt pricken över i:t i helgen är det med råg i ryggen jag nu tar sats mot sommaren. Härnäst väntar en månads träning i Göteborg, innan jag i slutet av mars beger mig mot USA för ett nästan två månader långt läger i Flagstaff (Arizona) och Eugene (Oregon). Under amerikavistelsen planerar jag också att tävla 2-3 gånger.

 

Om jag får för mig att springa något terränglopp under våren skriver jag givetvis om det här, annars kommer det säkert någon uppdatering om hur träningen går inom kort.

 

På återläsande!

 

/Johan

 

12 Februari, Stockholm & Tampere

 

Så, dags för kapitel två i skildringen av min inomhussäsong. Efter en mycket bra start på 1500m vid Raka Spåret var det i torsdags dags för 2014 års debut på min huvuddistans, 800m. Och för egen del har nog aldrig termen ”rakt in i hetluften” passat bättre, ty A-finalen på XL-Galan var likt förra året full med idel världslöpare. Exempelvis återfanns i loppet 1:an och 4:an från VM förra året, min träningskompis från i våras tillika 1:43-löparen Bala från Qatar och en VM-deltagande kenyan. Och med facit i hand hade jag kanske behövt ett lopp innan för att kunna dra nytta av detta motstånd då jag redan efter 300m började sladda i de bakre regionerna. I mål var jag en knapp sekund efter näst sista man, men med ett nytt personligt rekord med 2/100, 1:48,49.

 

Jämfört med förra året, varifrån mitt personliga inomhusrekord var innan loppet, sprang jag i år inte lika offensivt och aggressivt, men har defintivt en betydligt högre fysisk kapacitet. Lite intressant att se hur jag förra året var överlycklig med tiden jag gjorde då, och i år ganska besviken att jag inte sprang fortare. Även det ser jag som ett positivt tecken! Vill även passa på att kommentera på den grymma stämnigen som råder i Globen, underbart att springa där!

 

Dagen efter loppet bar det i väg till Finland för årets första landslagsuppdrag: Nordenkampen i Tampere. Just denna tävling är lite speciell för mig, då jag gjorde mitt första framträdande i seniorlandslaget just i Tampere för 3 år sedan. I min nu 10:de seniorlandskamp var jag uppsatt på att springa 1500m, i ett lopp till skillnad från XL-Galan jag på förhand hade det bästa personliga rekordet och årsbästat. Ska jag vara ärlig var benen inte så pigga som jag hade hoppats på, så första 700m lät jag gå ”som de andra ville”. Detta resulterade i långsam löpning, innan jag med 800m kvar avancerade upp i ledningen. Väl där en liten, men ack så seg, tempohöjning upp till 400 kvar, innan jag därifrån kickade en 52-53s-avslutning och vann loppet med 1,4s på 3:56. Framförallt väldigt nöjd med sista 200, som gick mycket fort!

 

Nu återstår minst två lopp på inomhussäsongen, båda i Göteborg. Först ut är "Rödblå Vinter" i helgen, där jag springer 800, och sedan iSM helgen efter, där grenvalet fortfarande är oklart. Min fina säsongsöppning på XL-galan (tidsmässigt) har dock gjort att iVM inte känns allt för avlägset, så skulle helgens 800-lopp indikera på att de tider som krävs för kvalificering finns i kroppen har vi lämnat utrymme för förändring av tränings- och tävlingsprogrammet.

 

 

1 Februari, Stockholm

 

Säsongsdebut

Så, efter som rapporterat bra träning i Kenya var det tidigare idag dags för att köra igång tävlandet för 2014. Premiären blev i år på Raka Spåret i Sätrahallen, Stockholm, och på 1500m. Varför just 1500m kan man fråga sig? Jo, först och främst känns det naturligt att börja i den änden efter en höst och vinter med mycket mängdträning och längre intervaller. Vidare ger den höghöjdseffekt jag har med mig från Kenya betydligt större utslag på en längre distans.

 

Med andra ord kände jag mig ganska väl förberedd när jag ställde mig på startlinjen idag. Motståndet utgjordes primärt av en etiopier, med ett pers så bra som 3:35! Med andra ord handlade dagens lopp mycket om att våga hänga med i ryggen. Och det var precis vad jag gjorde! För i hög jämn fart lyckades jag bita mig fast i 1150m, innan jag faktiskt strax före 6-varvs-passeringen gick upp i ledningen! Kände mig ganska stark där, och tyckte att jag lika gärna kunde se till att det blev hög fart hela vägen, nu när jag ändå var på väg mot personligt rekord. Med 50m kvar svarade emellertid min konkurrent, och där märktes det nog ganska tydligt att vi var på väg mot en tid 8s över hans pers men 2s under mitt, ty stegfrekvens, spänstighet och fart var alla i hans favör.

 

Men i mål var jag ändå alltså knappt 2s under mitt då 2,5 år gamla utomhus-pers, in på en nionde plats på genomtiderna-listan inomhus, 18:de plats i Europa än så länge och framförallt lyckades jag äntligen genomföra ett snabbt galalopp på 1500m med en aggressiv och pondusfylld löpning från första till sista steget.

Härnäst väntar Globen på torsdag, och en start i 800-A-finalen på XL-galan. Ska bli kul och se vad den här nya 1500-formen kan resultera i på favoritdistansen!

 

21 Januari, Kenya

 

Dags för en lite uppdatering här igen. Tänkte göra den här på formen ”En dag i Kenya”, för att ge en bild av hur livet fortskrider här nere. Givetvis är alla dagar här olika, så nedan har jag valt ut att recensera den gångna, tuffa, lördagen.

 

06:15 – Väckarklocka ringer. Dags för en mindre frukost och allmänt uppvaknande inför det tuffa kommande intervallpasset.

07:00 – Frukost förtären och nu avslappnad stämning med musik/film/bokläsande inför passet.

09:00 – Uppvärmning till arenan, 4 km jogg. Arenan här i Kenya ligger på ca 2400m och är en grusbana. På dagens schema stod sedan 10x200m 75s vila i en bit under 800-utomhus-fart. Därefter 3x5 min 90s vila off track, tröskelfart. Därefter 4 km nedjogg följt av stretch.

11:30 – färdigtränad och ett mindre återhämtningsmål.

12:00 – 2h sömn

14:00 – Lätt lunch

14:30 – Den återkommande dagliga filmen, idag ”No Country For Old Men”. Bra film!

17:00 – 10 km distans 4:30 min/km (motsvarar väl ca 4:10-4:00 på havsnivå).

18:00 – 120 min i gymmet. Dagen bjöd på skivstång med frivändningar enligt 10-6-4-2-4-6-10 reps på 50-60-70-75-80-75-70-60-50kg och grunda explosiva knäböj 10-6-4-4-4-6-10 på 60-100-140-170-140-100-60kg. Skivstången följdes av ett långt allmänstyrkepass för överkropp, bål och kompletterande benstyrka.

20:30 – middag

21:15 - läggdags

 

8 Januari, Kenya

 

Nu befinner jag mig återigen i nordvästra Kenya, i den lilla byn Iten, för en knapp månads träning. Fördelarna med att träna här är många. Vädret är alltid bra för löpning (25-28 grader och solsken), höjden över havet (2400m) ger den där extra ”boosten” åter på havsnivå alla konditionsidrottare söker och givetvis den grymma sparringen på träningen jag får här. Till skillnad från tidigare år ville jag den här vintern snarare träna med europaeliten än sverigeeliten. Detta har medfört två saker: dels att jag är ensam svensk här på campen, dels att jag nu tränar med ett högklassigt gäng löpare, däribland brittiska medeldistanslöpare. Än så länge fungerar det utmärkt, och då det är många andra löpare här blir det även socialt en härlig stämning. Igår körde jag exempelvis ett härligt banpass tillsammans med Arne Gaubius från Tyskland, europatvåa på 5000m förra året!

 

Med andra ord rullar allt på som det ska nu. Planen här nere är att få lite fart i benen och kombinera detta med fortsatt bra uthållighetsträning för att sedan köra en kort men intensiv inomhussäsong i början av februari. Beroende på hur formen visar sig vara kommer vi forma tävlingsprogrammet därefter. Givetvis skulle ett iVM i Polen locka!